Japan is on my mind

Jag tänker på Japan just nu och bjuder på boktips-vintage i ämnet som härstammar från Enligt O:s bokgeografi:

En Japan-bok
Vi kom över havet (Juie Otsuka) tar sin utgångspunkt i Japan där de japanska kvinnorna packar sina kappsäckar med kimonor, penslar och fotografier på männen i A-M-E-R-I-K-A som de gift sig med. Osett så att säga. En bild = ett öde att underkasta sig. Kvinnorna med namnen vi glömmer för att romanen berättar om dem som ett enda VI.

DE som kommer över havet etablerar sig men återigen får de rycka upp bopålar och ge sig iväg till läger – omplaceringsläger, interneringsläger – som straff för andras attacker. Rytmen berättar i en takt som gör det möjligt att läsa, omöjligt att låta bli. Om det VI som också alltid verkar omfatta ett DOM och när flyktingströmmarna rinner tas berättarperspektivet över av alla som inte behövde ge sig i väg. Och hur allt återgår till det vanliga.

En bok med Japan-koppling
Den sista samurajen – Helen DeWitt. Ligger på min topp-fem-listan över Bästa Böcker. Romanen förväntar sig en intelligent läsare och förutsätter att läsaren är bekant med – och mer därtill, tror jag –  litteraturhistoria och akademiska världen. Kopplingen till Japan är att huvudpersonen Sibylla vill ge sin lille son L bra manliga förebilder  – hon hittar dem i Akiro Kurosawas De sju samurajerna.

L (läser textremsan): Jag heter Katusushiro Okamoto. Låt mig få följa dig
L: Jag heter Kambei Shimada. Jag är bara en ronin. Vad är en ronin?
Jag: En herrelös samuraj.

En bok jag läst men aldrig bloggat om
En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa. Om en kvinna som börjar arbeta hos en matematikprofessor. Professorn har drabbats av en hjärnskada och minns på ett märkligt sätt. Mycket bra!



Historisk Krim av Seth Mattsson

Historiska kriminalromaner är en genre som jag har kommit att bli väldigt förtjust i. Gillar att läsa romaner utifrån ett samhällsperspektiv och fundera över hur människors livsvillkor skiftar beroende på tidens anda. En av genrens mästare är Seth Mattsson som skriver serien Malmö Krim, vars första bok Ondskans pris utspelas 1945 när de vita bussarna med koncentrationslägerfångar anländer till Malmö. Från början skulle serien bli en trilogi, men snart är den femte boken på väg. Jag som sällan läser mer än en bok i en serie, vill bara ha mer.

Huvudkaraktären är polisen, eller som det hette då, konstapeln Douglas Palm. Sympatisk men långt ifrån felfri, en riktig människa helt enkelt. Runt honom finns ett vältecknat och mångfacetterat persongalleri bestående av släktingar, kolleger, människor han möter i sin yrkesutövning och inte minst hans fru Anna och hennes värld. Trots att efterkrigstiden känns långt borta är deras liv och erfarenheter förunderligt lika våra. Allt förändras men människan är sig lik. Lägg sedan till efterkrigstidens mörka strömningar som bara bekräftar vad vi glömmer alldeles för lätt, historien upprepar sig. En otroligt bra, komplex och spännande serie för många fler än vanliga krimfantaster. Utan tvekan bygger böckerna på välgjord research.

Böckerna i serien är:
Ondskans pris utspelas 1945, Svekets offer 1946, Fruktans tid 1948 och Kvinnan vid kanalen 1952. Skam till sägandes finns det en fristående roman som jag inte har läst ännu, Så länge min bror andas. Enligt förlagets hemsida utspelas händelserna 1943 när den danska judarna flydde till Sverige. Man skriver att parallellerna till dagens flyktingkris är skrämmande. Jag ser fram emot att läsa.

Böckerna är utgivna på Historiska Media Förlag. Finns som ljudböcker.

Jag minns min barndoms bästa bok

Nu när vi simmar i barndomsböckernas hav tänker vi att det är roligt att få höra vad andra läste.

Birgitta, barn på 40-talet: Jag minns ingen bok från min tidiga barndom, men någon gång i skolåldern började jag läsa böckerna om Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery. Vad jag älskade Anne! Det är härligt att se de olika tv-serier som gjorts och att titta tillsammans med barnbarnen. Anne är en riktig klassiker!

Monika, barn på 50-talet: Jag läste alla Sprakfåle-böckerna av Lisa Euren-Berner. Tror det finns över 50! Fröken Sprakfåle heter Inga-Maja och är från Norrland. Hon gifter sig med Greger från Stockholm och de får dottern Susanne. Inga-Maja är böckernas berättare i de första böckerna, sedan tar Susanne över. När jag läste om böckerna för några år sedan tyckte jag de var väldigt omoderna, men det var kul ändå.

Kiki, barn på 60-talet: Den första jag kom att tänka på var Tomtebobarnen av Elsa Beskow. Gavs ut första gången redan 1910 så det är ju märkligt att den höll så pass att den fascinerade mig över 50 år senare. Jag minns hur spännande det var med barnens äventyr i skogen och hur jag levde mig in i deras möten med djur och diverse faror. Jag hittade inledningen på nätet och kom ihåg den fortfarande!
”Djupt under tallens rötter en tomte har sitt bo,där bor han med sin gumma i skogens tysta ro,och fyra barn de har som är lustiga och små,i stora röda mössor med vita prickar på.”
Jag minns hur mamma eller pappa läste och hur jag mumlade eller åtminstone i tanken läste med i texten.Vet inte hur mycket text eller info du vill ha, använd det du vill och hör av dig om du vill ha nåt mer!

Lisa, barn på 70-talet: Jag älskade Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf. Titta på bilderna så förstår ni varför!

Emma, barn på 80-talet: Emil i Lönneberga, även om jag var livrädd för hans pappa. Tänk om Emil inte hade hunnit till Snickarboa, vad hade hänt då?

Alexander, barn på 90-talet: Gillade Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard och Tsatsiki av Moni Nilsson Brännström. Minns egentligen inte så mycket mer än jag tyckte böckerna var roliga och jag kunde relatera till händelserna. Handlade om killar i min ålder. Gillade förstås Harry Potter med.

Lilla D, barn just nu: skickar en bild på tre favoritböcker:

L

3–6, 6–9

Som sagt: I takt med att skaran av Alla Mina Barn växer får jag återerövra nya världar inom litteraturen. Jag är för närvarande målgrupp 3–6 och 6–9 år. Väldigt stora åldersområden! Att vara tre och läsa en bra bilderbok är något annat än att vara sex och nosa på kapitelböcker. Samma sak gäller nästa grupp. Det man läser när man är nio är någonting annat än det man har framför ögonen vid tre år tidigare Dessutom kan man ju alltsomoftast läsa på egen hand.

En 3-årsbok vi har gillat skarpt är Varför vill du inte blomma? (Katarína Macurová) En liten björn som vill odla rosor, men en av växterna vill inte blomma. Vi läsare får följa det väldigt roliga skälet till det – som ligger under ytan. Sådant tycker jag så mycket om, när bilderna lever i sitt eget språk.

Jag högläser så fort jag får chansen. Min läsröst är en högläsningsröst och något annat än när jag pratar i största allmänhet. Med den rösten och med boken i händerna blir vi Läsarna tillsammans. Det är väldigt trevlig!

Utöver detta vill jag berätta om andra skills, nämligen att jag är bra på att spontanimprovisera sagor. De dyker gärna upp vid matdags då till exempel familjen Köttbulle får problem med minstingen som så gärna vill rulla vidare i livet och ge sig ut i lingonmarkerna för att träffa nya kompisar. Eller den enorma släkten Ekorringer, med 300 kusiner som ställer till ett jävla hallå när man inte håller reda på deras förnamn.

Nästan alltid tappar jag bort sagorna när de är färdigberättade, det är synd. För det är i stunden som jag kommer på skämten och formuleringarna. Strax efter är det bara en story-line kvar och det är närmast omöjligt att återfå den där berättelsen. Man kan ju inte gå omkring med mikrofon runt halsen bara för att.

Avslutningsvis: fackboksgenren är annars populär. Att få nörda ner sig i tåg, bilar, jordbävningar eller katter är ju lika kul oavsett ålder. Men var är böckerna som Allt du vill veta om handarbete? Eller Liten faktabok om tråd och knappar. Eller Från Lilla lamm till din egen halsduk. Vet du?