Inlägg

Publicerat

Min älskade älskling av Gabriel Tallent

En av årets starkaste läsupplevelser hade när  jag läslyssnade till My Absolute Darling av Gabriel Tallent. Nu har den kommit på svenska under namnet Min älskade älskling och författaren kommer till Sverige i september. Är överlycklig över att jag ska få lyssna till honom i ett författarsamtal på Kulturhuset i Stockholm den 19 september. Så här skrev jag om boken:

Hon är 14 år, hennes dopnamn är Julia men hon kallar sig själv Turtle. Hon bor avsides i norra Kalifornien tillsammans med sin far och farfar. Enligt en av lärarna i skolan bär hon tecken på att någonting är på tok hemma. Turtle väljer dock att tiga, hon är sin pappas ”absolute darling” och hon vet inget annat. Hennes historia berättas med en sugande detaljrikedom som går in under huden och ner i magen på läsaren. Smärtsamt, uppslukande och fantastiskt välskrivet, såväl språk som psykologi. Gång på gång överraskas jag av de vändningar romanen tar, de fantastiska naturskildringarna som på något sätt underblåser det förtvivlade i Turtles situation. Jag är där med henne till fullo och jag gläds över att hon är en fighter.

Läser att recensenter i USA kallat romanen för this years Little life, (Hanya Yanagihara), och jag förstår varför. Även om jag vanligtvis avskyr den här typen av jämförelser är det ett faktum att båda böckerna har knockat mig med en virvelstorm av känslor som bara ett fåtal böcker gör. My absolute darling finns ännu inte på svenska men som vanligt är Storytels skatt av ny engelskspråkig litteratur pålitlig. Jag läslyssnade således till boken, inläsningen är fantastisk men jag tror ändå att man ska vara en van läslyssnare då boken är lång och komplex. Ser att Stockholms stadsbibliotek har 6 fysiska exemplar. I annat fall finns den som e-bok hos näthandlarna för en överkomlig peng.

Utgiven på svenska 2018 av Bokförlaget Polaris , översättning av Cecilia Berglund Barklem.

Publicerat

Julia och Jack av Anna Lönnqvist

Julia har inlett en affär med en gift man, Rickard. När paret är på en romantisk weekendresa i New York springer Julia av en slump på sin stora ungdomskärlek Jack, även han på kärlekssemester. Jacks nya flickvän visar sig vara glad, spontan och frågvis. Innan Julia vet ordet av har hon trasslat in sig i en härva av osanningar om sin och Rickards relation. Väl hemma i Stockholm stöter hon av en slump på Jack igen och kan inte blunda för att attraktionen fortfarande är stark. När de båda börjar umgås som vänner (?) leder New York-lögnerna till mera ljug och samtidigt börjar Rickard antyda att han inte kommer att lämna sin fru, i alla fall inte inom den närmsta tiden. Julias syster Petra, i sin tur, bär på en hemlighet som hon inte vet om hon ska våga avslöja för sin lillasyster. Petras tonåriga dotter Agnes har hemligheter för sin mamma som hon, kanske inte helt frivilligt, inviger sin moster i. Och eftersom Julia och Jack är en feelgood, har Julia en del krångel på jobbet.

Anna Lönnqvist bjuder på ännu en charmig och romantisk feelgood. Hon kan som få andra skildra kärlek, sex och familjerelationer i Sverige anno 2018. Jag är lika förtjust nu som när jag läste hennes två tidigare romaner. Jag är också väldigt svag för när ”kärlekspartnern du aldrig fick som dyker upp igen” skildringar, ett resultat av att ha läst Hjalmar Gullbergs dikter som väldigt ung. ( För den oinvigde kan jag berätta att han skriver otroligt vackert och vemodigt om de kvinnor han aldrig fick. Oemotståndligt för en tjej i 20-årsåldern). Julia är en sympatisk bekantskap, visserligen gör hon mig smått förfärad över sin naivitet framförallt när det gäller Rickard, men hon är fortfarande väldigt ung tröstar jag mig med. Det vill säga, hon är strax över 30 🙂

Utgiven på Louise Bäckelin Förlag 2018.

Publicerat

Årets bok – nu är det snart stängning

Nu är det bara timmar kvar innan röstningen till Årets bok stängs.  Har du röstat? I början röstade jag mycket rättvist var dag på alla böcker. Sån är jag. Men i takt med att jag läst fler och fler titlar snävade jag in och fick mina favoriter.

Nej, jag har inte läst alla. Hittills åtta av de tolv. Jag tror att 1793 vinner, en av de jag inte läst, men den är så hajpad och omskriven att jag tror att den kammar hem priset. Min favorit är  annars Kjell Westös Den svavelgula himlen.

Maggans som har lästa alla tolv har  Mischling som favvo men också Den svavelgula himlen och Stanna hos mig. Jag tror vi hunnit skriva om sju-åtta stycken här på bloggen. Se här om du vill.

Under sommaren har frukostbokklubbare läst samtliga tolv nominerade titlar och skrivit om saken på instagram.  Det kanske utkristalliserar sig några favoriter där men svårt att säga.

Årets bok säger att det är jämnt i toppstriden (som varje år?) men än är inte slaget över. Så nu går jag in och lägger en röst.

Publicerat

Ett samtal om Syskonen av Tessa Hadley

Nu tänker vi prata om en riktigt bra bok vi läst i sommar:
Syskonen.  Vi är så nöjda med läsningen!  Kort handlar den om fyra syskon återvänder till den prästgård i Herefordshire de ärvde efter sina morföräldrar. De ska tillbringa ett par sista veckor i det gamla ganska förfallna huset innan det säljs. Trots att många år förflutit faller de snart tillbaka i sin barndoms roller.

Maggan:  Vilken gestaltning! Älskade hur hon mejslade fram deras olika personligheter. Snacka om att INTE skriva läsaren på näsan.

Ann-Sofie:  Jag tycker om samspelet mellan de olika personerna. Egentligen avskyr jag när perspektivet flyttas mellan personerna, gillar bättre en subjektiv tredjepersonssynvinkel som stannar hos en och samma karaktär. Men hon löser det så elegant, Hadley, att det blir helt lysande. Allra bäst tycker jag nog om när hon låter barnen komma till tals. Det är otroligt inkännande. Det var oväntat när tiden förflyttades till en dåtid. Så glad jag blev. Det föll saker på plats.

Maggan:  Barnen skildras med fantastisk insikt, älskar när Ivy och Arthur hittar hunden i det öde huset och deras lekar och fantasier efteråt. Dialogen dem emellan känns totalt äkta. Vad tycker du om titeln Syskonen? Tycker att  originalspråkstiteln, The Past är genialisk,  inte helt lätt att översätta till svenska naturligtvis, och andra delen i boken heter ju ”dåtid”.

Ann-Sofie: Jag tycker Syskonen i sig är ett passande namn. Men det är också så allmängiltigt och som du säger är originaltiteln annorlunda , dock blir en rak översättning konstigt intetsägande. Däremot gillar jag det här omslaget bättre

Det är nog för att jag ogillar omslag med människor, högst subjektiv och inte så analyserad uppfattning. Nå, men boken är oerhört välskriven, en begåvad författare låter lite futtigt men det är vad hon är, eller hur! Att, som jag sa nyss, kunna röra sig mellan karaktärer med ett sömlöst flyt, att snyggt förflytta oss till andra tider , att skriva så perfekt inkännande dialog. Jag läser förstås gärna mer av Hadley. Kanske det kommer fler översättningar till svenska nu när den här titeln fått ett sådant genomslag.

Maggan:  Vill absolut läsa mer och vill helst göra det på svenska. Jag är helt enkelt rädd att missa nyansrikedomen i texten om jag läser på originalspråk. Amanda Svensson har gjort ett fantastiskt översättningsjobb!

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2018. Översättning Amanda Svensson.