Årets bok – nu är det snart stängning

Nu är det bara timmar kvar innan röstningen till Årets bok stängs.  Har du röstat? I början röstade jag mycket rättvist var dag på alla böcker. Sån är jag. Men i takt med att jag läst fler och fler titlar snävade jag in och fick mina favoriter.

Nej, jag har inte läst alla. Hittills åtta av de tolv. Jag tror att 1793 vinner, en av de jag inte läst, men den är så hajpad och omskriven att jag tror att den kammar hem priset. Min favorit är  annars Kjell Westös Den svavelgula himlen.

Maggans som har lästa alla tolv har  Mischling som favvo men också Den svavelgula himlen och Stanna hos mig. Jag tror vi hunnit skriva om sju-åtta stycken här på bloggen. Se här om du vill.

Under sommaren har frukostbokklubbare läst samtliga tolv nominerade titlar och skrivit om saken på instagram.  Det kanske utkristalliserar sig några favoriter där men svårt att säga.

Årets bok säger att det är jämnt i toppstriden (som varje år?) men än är inte slaget över. Så nu går jag in och lägger en röst.

Husdjuret av Camilla Grebe

I en gudsförgäten håla i Sörmland bor 15-årige Jake, (döpt efter skådespelaren Jake Gyllenhaal), tillsammans med sin far och syster. Modern har nyligen avlidit i cancer. Han är en udda fågel, mobbad, sorgsen och med en hemlighet som han till varje pris vill dölja. En decemberkväll ställs tillvaron på sin spets, Jake möter en flyende kvinna i skogen, en kvinna med begynnande demens. Hon håller samman trådarna i sitt liv genom att föra dagbok, en bok som Jake råkar få med sig hem. Kvinnan är polis och i dagboken finns delar av lösningen till ett uppmärksammat mord. Men Jake kan inte berätta för då skulle han avslöja allt om sig själv.

Grebe bjuder på skräckinspirerad Nordic Noir med mörk och tät intrig som överraskar läsaren ända fram till sista sidan. Belönades välförtjänt av deckarakademins pris för bästa kriminalroman 2017 och är i år nominerad till Årets bok 2018. Husdjuret är en värdig vinnare av priset om så blir fallet. Är utan tvekan en av 2010-talets bästa nordiska kriminalromaner.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2017.

Mischling av Affinity Konar

Polen 1944, tvillingarna Stasha och Pearl deporteras till Auschwitz och placeras i Mengeles zoo, där den sedermera ökände läkaren Josef Mengele utförde experiment på tvillingar. De båda trettonåriga flickorna berättar båda omlott från denna grymhetens avkrok där empatin fångarna emellan trots allt inte var helt utraderad.

På ett underskönt poetiskt språk skildrar Konar det fasansfulla och omänskliga både i lägret och under vandringen efter befrielsen. Poesins lätthet gör att läsaren uthärdar tillsammans med tvillingarna.  Mischling är en makalös roman om ondska, grymhet men också godhet och styrka. En fantastisk läsupplevelse som helt enkelt inte låter sig beskrivas i ett i sammanhanget helt obetydligt blogginlägg. Slutet är lika oväntat som trösterikt. I en intervju i bokens efterord berättar Affinity Konar att hon känt att språket måste vara hennes inkörsport i att skriva om ett ämne som detta i skönlitterär form.

Det var ett ansikte som aldrig tillåtits något besök i tonåren, utan hade hoppat direkt till vuxen man och sedan till gammal man. Huden var ung fast urgammal; ögonen var så nya som ögon någonsin kan vara, men de hade sett alltför mycket.

Mischling är nominerad till Året bok 2018 och om jag får bestämma årets självklara vinnare, trots konkurrens från Kjell Westös Den svavelgula himlen.

Den fantastiska översättningen är gjord av Cecilia Berglund Barklem. Utgiven på Polaris 2017.

Den svavelgula himlen – årets bok?

En av titlarna som nominerats till Årets bok är Kjell Westös Den svavelgula himlen. Vi var så förvånade att den inte nominerades till Augustpriset förra året för den är verkligen en litterär upplevelse. Vi diskuterade boken både i bokklubben och här på bloggen och jag skrev:

 Ja, frågar du mig så skulle jag gladeligen åka till Helsingfors och promenera i spåren av den här romanen också. Det var med en suck jag slog igen boken (eller stängde eboksläsaren då). Det var så bra att vara berättarjagets historia från barndomen ända fram till nutid. Jag tycker framförallt om skildringarna av vänskap som finns. Hur en vänskap kan komma och gå, under några år har man ingen kontakt alls men så ses man av en händelse och vänskapen fördjupas. Som exempel här i boken tänker jag på den mellan berättarjaget och Krite.

Vi tycker att gestaltningen är enastående och Maggan säger också:

Westö är i Sarah Waters klass när det gäller att skriva sexscener, dvs. världsklass. Jag tyckte boken var en bladvändare, språket flöt lätt men var ändå Westöskt innehållsrikt och mångskiftande. Han golvar mig än en gång, jag upplever alltid när jag läser Westö är jag deltar i boken, att jag är där. Kanske för han ofta låter en betraktare minnas tillbaka, förstå och berätta eller som i Hägring 38, läsarna vet att världskriget väntar runt knuten. Karaktärerna har ingen aning.

Så dagens tips: läs romanen!

I bokklubben läser för övrigt 12 medlemmar de 12 titlarna och under sommaren kommer de ge er insikter och åsikter på instagram, ända fram till röstningsperiodens slut.