Inlägg

Publicerat

Stanna hos mig av Ayóbámi Adébáyó, årets bok?

En välskriven, smart, vacker och berörande roman som tar sin början i Nigeria på 80-talet. Yejide och Akide träffas och förälskar sig när de båda studerar vid universitetet. De är moderna unga människor i ett Nigeria som fortfarande präglas av äldre seder och bruk, vilket blir extra tydligt då deras äktenskap blir barnlöst. Trots att Akide lovat Yejide att aldrig någonsin ta en andra hustru övertalas han av sin mor att göra just detta. Yejide är förkrossad både över makens svek och sin innerliga längtan efter barn.

Jag blev djupt gripen av Stanna hos mig. Yejides hudlöshet i sorgen och hennes oförmåga att förstå vad Akide döljer för henne, (och läsaren), är hjärtskärande. Romanen har många nyanser och är helt oförutsägbar inte minst genom sitt överraskande slut. Jag berättar alltså inte mer än så, vill inte förstöra läsningen för er. Stanna hos mig nominerades till det brittiska prestigefyllda bokpriset Baileys Woman´s Prize for Fiction och är nu nominerad till svenska Årets bok 2018. En av mina personliga favoriter till priset.

Utgiven av Piratförlaget 2017. Översättare: Erik MacQueen. Rösta på Årets bok här.

Publicerat

Annabelle – årets bok?

Röstningen av Årets bok är i full gång. I bokklubben läser 12 medlemmar de 12 titlarna och under sommaren kommer de ge er insikter och åsikter på instagram, ända fram till röstningsperiodens

En av titlarna – Annabelle – läste vi och pratade om under fjolårets Crimetime på Gotland. Som vi gillade den! Hur den så elegant väver ihop flera olika historier, att småstaden skildras så inkännande och kärleksfullt och att det är en cool huvudperson som läser. Och så glada vi blev när det visade sig att romanen om polisen Charlie nog var den första av flera. Vi kastade in önskemål om vilka vi ville läsa mer om (kompisen Susanne) och luskade lite om vilka böcker som Charlie packade ner i sin väska.

Läs nu Annabelle och läs också frukostintervjun med Lina Bengtsdotter.

Publicerat

Jag sorterar böcker

När mamma flyttade från villan till lägenheten skänkte hon bort i stort sett alla sina romaner. En man i bekantskapskretsen har en lada (!) för sina böcker och ännu några bokhyllor var bara trevligt. Mamma har ju alltid läst och ju äldre hon blev desto mer läste hon. Och efter den där rensningen skaffade hon sig ett flöde av böcker. Jag behöver inte äga böckerna, sa hon. Jag gav henne böcker som hon sedan skickade vidare till andra läsvänner. Biblioteket var också en självklart plats att hämta böcker från, och lämna tillbaka till.

Så när jag nu ska sortera hennes romaner är de faktiskt inte särskilt många. Jag hittar några gamla godbitar som Ferlins Goggles och Strindbergs Röda rummet som uppenbarligen blev kvar. Annars är det nyare titlar som står i bokhyllan invid sängplatsen, lätta att komma åt. Några hade hon läst, andra hann hon inte läsa.

Själv har jag läst dem alla och jag samlar ihop dem i ett par kassar och lämnar vidare till läsvänner precis som mamma alltid velat.  Sen åker jag hem och tittar på mina egna hyllmetrar. Det där flödet, kanske också det en eftersträvansvärd sak att ta efter.

 

Publicerat

Bokfrukost om Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir

Alla människor har ärr i själen. Ärr som förvisso är mycket mindre än det ursprungliga såret, men vi bär dem med oss för evigt. Bokkubben gillade verkligen Ärr, vi var förvånansvärt eniga och jag blev glad eftersom jag kunde rekommendera alla att läsa  Rosa Candida och Den sista kvinnan  två romaner som jag fullkomligen älskar. (Klicka på titlarna för att läsa recensionerna).

Vi enades om att huvudkaraktären Jonas var lätt att tycka om och att Ärr är en humoristisk men också väldigt svart roman där mycket outsagt finns mellan raderna. Den snart 50-åriga Jonas begynnande livskris eskalerar då hans ex-fru avslöjar att han inte är biologisk far till parets vuxna dotter. Han beslutar sig för att själv avsluta sitt liv. Av hänsyn till sin dotter reser han utomlands, (han vill inte att hon ska hitta honom hängande i en bjälke), och hamnar mest av en slump i ett nyss krigshärjat land som författaren väljer att inte nämna vid namn. Jonas ger sig själv några dagar till innan han ska skrida till handling.

 

Några röster från morgonens samtal: 

Tyckte om hennes sätt att skriva
Mycket står mellan raderna
Tyckte jättemycket om boken
Gillade från sidan 1, framförallt när han var i den främmande landet
Han var så självupptagen i sin sorg att han inte såg Svarnurs lidande
Gillar luftigheten
Han blev ledsen över att han inte var far till sin dotter, kände sig svike
Hur lite man egentligen hör vad andra människor säger
Uppretad i början kändes för konstruerad
Lite trög inledningsvis
Tog ett tag innan jag förstod svärtan
Gillade att vara med i deras samtal
Att alla kan höra till någonstans förmedlade hopp
Rolig
Främmande landet var vackert att finna mening
Gillar kärlekshistorier som aldrig blir av
Han var lätt att tycka om
För att vara en 50-årig kille i livskris var han väldigt sympatisk
Gillade hans mamma

Utgiven på Weylers 2017,  översatt av Arvid Nordh.