det är på morgonen det händer!
Den jag läser oftast läser om (The one I reread most often)
Ann-Sofie: Jag läser sällan om böcker. Åtminstone inte hela verk. Men jag återkommer gärna till Bodil Malmsten och främst Priset på vattnet i Finistère.
Maggan: Stolthet och fördom av Jane Austen. Dels originaltexten på engelska, dels Gun-Britt Sundströms nyöversättning från 2011.
– – – –
Min bingobricka är långt ifrån full. Jag sommarläser mycket men det passar inte rutorna.
Men å andra sidan är det nu sensommaren börjar och håller i sig nästan till bokmässan.
Det betyder att jag har ännu ett tag kvar. Just nu läser jag Neverwhere av Neil Gaiman. Mycket spännande! Hade hoppats att den kunde kvala in som Science Fiction, men inte va? Jag behöver också hitta ”Saw someone else reading” och jag fattar inte hur jag kan misslyckas där! Men det är läsplattor och telefoner överallt. Och rekommenderat av en bibliotekarie, hur kan jag gå bet där? Full bricka klarar jag inte, men två rader borde gå.
Köpt på min bästa fristående bokhandel (Bought att my fave independent bookshop)
Maggan: Fristående bokhandel? Kommer dessvärre inte på en enda. Förlåt, alla fristående bokhandlare i Sverige, men jag köper alla mina böcker via de svenska nätbokhandlarna samt ibland på nätsajten bokbörsen för begagnade böcker.
Ann-Sofie: Söderbokhandeln i Stockholm, är den fristående? Hur som helst är den ett ställe som förändrar en när man kliver in där. Man blir intellektuell och smart och plötsligt står man där med böcker som man inte tänkt sig att köpa men som plötsligt känns helt avgörande. Som Kafkas dagböcker.
– – – –
Mind the Book lyssnar till Allvarligt talat där PO Enqvist rekommenderar en kvinna att under en vinter läsa en författares samtliga verk och – det viktigaste – i kronlogisk ordning för att ta del av hur man blir människa. (Jag är inte alls säker, förresten, att han tolkade kvinnans fråga rätt men svaret är fascinerande).
Att läsa (och göra) allt och i ordning är en specialitet jag har och som jag kämpar med. Jag vill kunna nöja mig nedslag och inte alltid vara grundlig och metodisk. Men ofta är det på sin plats. Som att läsa Dorothy Parker från början till slut.
I Skugges bok får jag återuppta bekantskapen med Dorothy Parker – hon som skrev Constant Reader-kolumnen i The New Yorker på 20-talet. I en post på sin blogg skriver Linda Skugge så bra om Parker. Och, ja. Gissa vem som just nu jagar Parkers samlade noveller för att kunna gå igenom dem grundligt och metodiskt?
P O Enqvist menar dock att i en sådan kronologisk läsning så ska man inte läsa något annat. Det handlar om att skapa ett alternativt inre landskap och med andra böcker, tidningar etc blir det inte det så. Det vet jag just inte om jag vill. Kanske får jag låta mig bli bara lite förändrad.