Inlägg

Publicerat

Tre dagar – tre böcker

solstolAck, solstolsläsningen! Det måste vara den bästa sortens läsning.  Jag lägger mig tillrätta, solskenet gör hjärnan seg mellan varven och jag slumrar tjugo minuter och fortsätter sen att läsa. Jag har svårt att tänka mig något skönare. Tre dagars semester har jag haft och tre böcker har jag läst.

Sommaren före mörkret av Doris Lessing.  I alla år har Kate Brown varit familjens mittpunkt. Hon har citat. Nu är alla barnen vuxna och upptagna på olika håll i världen. Hennes make, som är läkare ska arbeta i USA under tre månader.  Huset behöver inte vara en samlingsplats. Kate behöver inte vara den som sköter om alltsammans. När hon får frågan om att vara tolk på en större konferens tackar hon ja. Inte för att hon särskilt vill, utan för att hon inte vet vad alternativet för den här sommaren skulle kunna vara. Sommaren blir en övergång till något annat. Först tänker jag mig att det är en frigörelse, ”hipp hopp hurra jag kan försörja mig själv, leva självständigt och inte alltid ha fokus på alla andra”. Men det handlar snarare om förändringen och ångesten över att bli medelålders. Gammal, obehövd, ful. En som människor inte tittar på, en som är en gammal kärring. Det är det som är mörkret.

Ibland, om man har tur, får en process eller ett stadium verkligen ett koncentrerat förlopp. Kate skulle få erfara att denna sommar blev en sådan där förkortad, intensifierad, koncentrerad period. Vad skulle hon få uppleva? Inte stort mer än hon helt enkelt blev gammal,

Intressant tema, men jag tycker boken är ganska trist. Jag läser med ett höjt ögonbryn och somnar faktiskt rätt ofta. Trots att det är Lessing.

(Tips från DNs Lotta Olsson)

Patient av Ben Watt. Jag följer Linda Skugges tumblr där hon just läst Patient. Känner igen Watt på bilden, men har nog inte hört talas om. Hursomhelst är han sångare i Everything but the Girl . Under tidigt 90-tal blir han svårt svårt sjuk. Boken följer honom under de där veckorna på sjukhuset där man försöker hitta vad som är fel på honom.  Så bra bok! Jag tycker i och för sig om sjukdomsskildringar (i böcker där de är hanterbara) men det räcker såklart inte med det. Här är det välskrivet och intressant, med memoariska utblickar och poetisk konkretion.

Jag googlar runt och får hos bokhora låttips av Helena Dahlgren.

978-91-27-08887-0_DSpellmans arkiv av Lisa Lutz. Att plocka böcker som en bibliotekarie ställt fram för exponering på hyllorna är roligt. Den här boken är en sådan. Eftersom jag aldrig läser baksidestexter är det omslag och inledningssidan som får avgöra om det blir något eller ej. Så här ser den ut.

Spellmans är en familj som driver detektivbyrå med lyckade resultat. Spaningsmetoderna använder de tveklöst inom familjen också för att hålla koll på varandra, vilket stundtals behövs. Berättaren är dottern Izzy. Romanen är rolig på ett sätt som passar mig på pricken och allt är synnerligen underhållande.  Jag sträckläste och somnade inte en enda gång.

Det var det. Nu är det regn.

 

Publicerat

The Collected Works of A.J. Fikry

Men så härligt det var att läsa den här boken! Full av boktips och intressanta läsnings- och bokbetraktelser

” ’Show, don’t tell’ is a complete crock of shit […]” Daniel lectures her. ”It comes från Syd Field’s screenplay books, but it doesn’t have a thing to to with novel writing. Novels are all tell. The best ones at least. Novels aren’t meant to be imitation screenplays”

A.J. Fikry är bokhandlare på Alice Island och vid bokens start är han desillusionerad, deprimerad och ägnar kvällarna åt att supa för att glömma bort att han förlorat sin hustru. Berättelsen som spänner över många år varvas med hans reflektioner av i huvudsak noveller. Det visar sig snart att texterna är till hans dotter Maya.

Finessen med den här boken är böckerna, titlarna, referenserna och boksamtalen. Läslistan hopar sig, citaten markeras. Charmen är bokhandeln, bokcirklarna, adoptivdottern Maya och kärleken som kommer till så många. Jag tror att engelskan ger boken ett skimmer och en extra glans. Kanske hade jag i en svensk tappning lagt mer märke till att vissa delar är för hastigt avklarade, somligt lite för enkelt. Men samtidigt, det här är som en saga. En boksaga som är så där gott berättad och vänlig och sorglig som en saga ska vara. Och jag blir varm i hjärtat.

Så missa den inte, det säger jag bara.

The Collected Works of A.J Fikry. Gabrielle Zevin. Utgiven av Little, Brown 2014. Jag köpte den för en ringa penning hos Amazon. Och hela anledningen till att jag hittade den är Mrs E. Tack för det!

– – – –

The Red Pony är en novella lär jag mig och lånar den på biblioteket. Raymond Carvers What we talk when we talk about love vill jag också läsa. Efter det fortsätter jag med…

Publicerat

Inspirerad av Ann-Sofies resa i Bergslagen erinrar jag mig min allra första deckare.

Jag var på mitt tolfte år, det var juni och jag låg i gräset vid min mormors sommarstuga och läste. Jag hade några dagar tidigare lånat  biblioteksboken som jag inte riktigt var säker på att jag skulle våga läsa. Men när jag väl börjat gick det inte att sluta. Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang utkom första gången 1949 och utspelar sig på en ö i Bergslagen under några ovanligt varma sommarveckor. Den unga Puck Ekstedt reser dit för att tillbringa sommaren i glada vänners lag men också för att åter träffa Einar Bure, en man som hon haft till bordet vid en middag tidigare under våren och är väldigt attraherad av.

Jag minns att jag någon gång under 80-talet läste att Maria Lang skrev deckare i en slags flickbokstil. Jag ska låta det vara osagt om omdömet var menat som förklenande eller inte, men jag skulle vilja utveckla det till att Maria Lang var den första svenska deckarförfattaren som skrev utifrån en ung kvinnas perspektiv, hon var helt enkelt den första deckardrottningen. Då hennes första roman förutom flera mord, bubblar av kärlek och heta känslor och att Dagmar Lange var 35 år gammal och studierektor på en flickskola vid tidpunkten, förstår man nödvändigheten av att skriva under pseudonym. Vad som också måste varit ytterst kontroversiellt är att det finns en homosexuell aspekt i boken. Faktiskt var det Maria Lang som upplyste mig om att det fanns kärlek mellan människor av samma kön.

Jag älskade boken när jag läste den och läser ibland om den med ett leende på läpparna. Jag reser tillbaka i tiden och minns hur det var att vara nästan 12 år och för första gången få ta del av en riktig deckare som inte bara handlade om mord utan också kärlek, relationer och en intensiv nästan trolsk beskrivning av den svenska sommaren.

I Maria Langs hemstad Nora firar man i år hennes 100-dag genom allehanda aktiviteter. Hemsidan hittar du här. Vet ni förresten att Maria Lang twittrar från sin himmel?  Hon är fortfarande kuslig och mycket underhållande! Gå in på Twitter och sök på @DagmarMariaLang  Ann-Sofies resa i Bergslagen kan du läsa om här, del 1 och del 2

Publicerat

Allt och lite till

Förra sommaren blev Sarah Dessens böcker mina vänner i solstolen. Nu har jag läst Allt och lite till, kanske mer under paraplyet än under solstrålarna faktiskt. Vi är tillbaka i kuststaden Colby där Mycket mer än så utspelade sig. Det förstod jag inte först, inte förrän Clydes kombinerade café och tvättomat dök upp pinglade det en liten klocka.

I Colby bor Emaline och det är den sista sommaren före college. Hon jobbar som vanligt på familjeföretaget som hyr ut hus till sommargäster. Hur länge som helst har hon varit ihop med Luke men förhållandet känns inte längre så självklart. Borde de bryta eller vad ska de göra? Innan Emaline hinner göra någonting, kommer Luke och säger samma sak och hastigt avslutas relationen. I samma veva dyker Theo upp som är assistent till den berömda dokumentärfilmaren Ivy. Dessutom kommer Emalines far till Colby, och deras förhållande är ganska frostigt.

Jag gillar Emaline mycket. Hon är smart, välorganiserad och trevlig. Gillar skolan och tänker på framtiden. Gullig mot lillebror. Och boken är fin att läsa. Om småstaden,  uppbrott och vilsenhet. Och viktigt på det sättet jag tycker om. Det betyder sådana problem som livet alltid innehåller. Och så tycker jag om mamman. De tidigare mammorna i Dessen-böckerna har stundtals stått för frostiga relationer, men den här mamman hon är en sådan som står och väntar på gårdsplanen när hon vet att Emaline kommer hem och är ledsen.

Allt i en välskriven prosa i svensk översättning av Johanna Lindbäck. Trots 450 sidor känns det en smula tomt att slå igen boken. Kanske ska jag läsa om Mycket mer än så?

Allt och lite till. Sarah Dessen. Utgiven 2013. På svenska av Rabén & Sjögren 2014.