Årets bästa och god jul!

Här kommer Maggans årsbästa!

Årets historiska roman: Hamnet av Maggie O´Farrell

Årets mörkaste roman: Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell

Årets mest gripande memoar: Flickebarn nr 291 av Ninni Schulman

Årets roligaste debutroman: Sanningens kalas av Marie Lundström

Årets romance: Strandläsning av Emily Henry

Årets relationsdrama: Svärmodern av Moa Herngren

Årets musikroman: Tritonus av Kjell Westö

Årets andra världskrigsroman: Tyska huset av Annette Hess

Årets feelgood: Systrarna från Toscana av Lori Nelson Spielman

Årets överraskning: Spela roll av Lisa Christensson

Årets pandemiroman: Nemesis av Philip Roth

Årets ”borde nominerats till Augustpriset”: Snöstorm av Augustin Erba

Ärets novellsamling: Årsboken av Sven Olov Karlsson

Årets nyöversättning: Hundra år av ensamhet av Garbiel García Márquez i översättning av Lina Wolff

Årets bok om döden: Smoke gets in your eyes & other lessons from the crematory av Caitlin Doughty

Årets sämsta: var så dålig att jag inte ens vill skriva om den,

Och med det önskar vi God jul här på bloggen och ses igen i januari!

önskejul

The Pull of Stars av Emma Donoghue

Cecilia Agemark alias @bokcillen vikarierar och recenserar en bok som jag absolut ska läsa och som jag till min förtjusning upptäckte fanns som ljudbok på Storytel!

Så här i pandemins år 2020 kan det tyckas märkligt att läsa en bok om en annan pandemi, men eftersom Emma Donoghue fått mycket positiv respons för sin roman The Pull of Stars, som handlar om pandemin 1918, bestämde jag mig ändå för att läsa. Och det ångrar jag verkligen inte! Boken är skriven före coronaviruset ska tilläggas.

Skådeplatsen är Dublin 1918; första världskriget rasar, suffragetterna kämpar för kvinnlig rösträtt och Irland för att bli självständigt. Spanska sjukan slår då hårt mot en redan försvagad befolkning. Fattigdomen är utspridd och det är fuktigt och trångbott i bostäderna. Många av männen har dessutom återvänt från kriget med svåra fysiska och psykiska skador. Döden lurat överallt.

Huvudpersonen Julia Power arbetar på en influensaavdelning för höggravida kvinnor. Till sin hjälp har hon dels Bridie Sweeney, en ung fattig kvinna som blivit uppfostrad av nunnor, dels en av de första kvinnliga läkarna i Irland, Kathleen Lynn (som funnits på riktigt). De tar tillsammans hand om kvinnor från olika samhällsskikt. Det hade visat sig att gravida kvinnor och nyfödda i högre utsträckning än befolkningen i stort dog av spanska sjukan. Även före influensan var spädbarnsdödligheten väldigt hög i Irland. Donoghue lyckas väldigt väl bygga upp atmosfären på sjukhuset.

Jag tycker det är fascinerande att läsa om 1918-års pandemi. Enligt Donoghues efterord tros mellan tre och sex procent av världens befolkning ha dött i spanska sjukan. Den gången var det framförallt unga som råkade riktigt illa ut till skillnad från i årets pandemi. Självfallet var det en annan tid med torftigare behandlingsmetoder men samtidigt påminner en del av dåtida myndigheters agerande om dagens. Lika fascinerande är att läsa om mödravården på den tiden. Även där var många behandlingsmetoder annorlunda samtidigt som Julia Powers och Kathleen Lynns tankar och metoder känns riktigt moderna.

Vi har här en väldigt avgränsad roman, både till plats och människor och det är imponerande hur mycket berättelse det blir, och hur spännande det är. Hela romanen utspelar sig i ett rum under tre dagar med bara några få personer. Jag hade aldrig trott att en flera sidor lång skildring av hur det kommer gå med en efterbörd skulle fånga mitt intresse som det gjorde. Jag satt som på nålar!

Detta är en roman med flera bottnar; det är en roman om klass och hierarkier men också om vänskap och vad man kan lära av varandra över klassgränserna. Och här finns en del kritik både mot vad den katolska kyrkan och engelsmännen gjort mot fattiga irländare genom århundraden.

Att se paralleller med årets pandemi är lätt; liksom den gången har ju hela världen på något sätt stannat av i år. Godtyckligheten i vem som dör och vem som överlever finns ju också idag… Boken känns väldigt aktuell och relevant och det är otroligt att den var färdigskriven före coronautbrottet.

Det här är ju inte första gången Emma Donoghue fångat mitt intresse. Jag tyckte hennes Room var väldigt fängslande (ursäkta ordvitsen), även det en begränsad roman till plats och personer. Donoghue är alltså en oerhört skicklig historieberättare som i det lilla lyckas beskriva det stora. Särskilt många toppnoteringar har det inte blivit bland mina lästa böcker 2020, men The Pull of Stars hamnar bland de allra bästa. Detta trots att jag inte brukar vara så förtjust i historiska romaner. Jag rekommenderar den verkligen om man vill läsa något riktigt fascinerande, lärorikt och spännande nu under julledigheten.

Läs mer om boken hos förlaget: The Pull of the Stars by Emma Donoghue – Pan Macmillan

Bokfrukost om Gästkatten

En dag kommer en katt till huset. Paret som bor här är skrivande yrkespersoner och arbetar gärna om nätterna. Det förefaller passa katten bra som snart har inrättat sig i deras tillvaro. Men bara på kvällar och nätter. När morgonen gryr lämnar den diskret huset och går hem till grannfamiljen.

Rummen i huset och trädgården är viktiga, miljön beskrivs detaljerat och tydligt. Vi går i trädgårdens vältrimmade gröna halvklot, sitter under Zelkovaträdet, vilar på tatamimattorna. Nog vet vi också hur katten rör sig.

Det är en långsam och närmast meditativ berättelse vi läser. Kanske låter det händelsefattigt. Men trots den lågmälda tonen finns en stark utveckling, både för det gifta paret och i tiden som går.

Någon tycker att den här berättelsen ändå inte gör ett djupare intryck. En annan pekar på ett japanskt sätt att berätta i jag-form. Vi resonerar om hur mycket berättelsen innehåller som vid en första anblick kanske inte syns. Som mejslas fram vid den långsamma läsningen eller i ett stilla boksamtal en morgon i december.

Gästkatten. Takashi Hiraide. Utgiven på svenska av Brombergs 2015, i översättning av Vibeke Emond

Övertaget av Signe Svensson

En driven spänningsroman helt utan blod, poliser och mord. Det handlar om affärskvinnan Alexa, som en kväll på väg hem från jobbet får ett WhatsApp-meddelande som gör henne fundersam. Meddelandet är från en annan mamma i hennes dotters klass och hon ber Alexa om hjälp med att skicka några koder. Alexa har bråttom till ett träningspass och väljer att vara hjälpsam, hon vidarebefordrar. Redan samma kväll förstår hon att någonting i hennes digitala värld är skevt.

Alexa har utsatts för ett av Sveriges vanligaste brott; hennes identitet har blivit stulen. Snart börjar räkningar på lyxinköp belasta hennes bankkonto och hon luras till att betala för ett icke existerande semesterboende. Trots att hon polisanmäler eskalerar intrången på hennes konton och hennes företags affärshemligheter ligger plötsligt exponerade på nätet.  

Övertaget är skriven i samarbete med mySafety Försäkringar som genom litteraturen vill skapa medvetenhet och kunskap kring ID-kapning och nätbedrägerier. Det är en stor utmaning att skriva den här typen av bok, men Signe Svensson gör det med den äran. Hon har konstruerat ett fantastiskt snyggt romanbygge med fart, flyt och fina Stockholmsmiljöer. Handlingen ligger otäckt nära allas våra digitala liv, där vi snabbt och effektivt klickar oss fram. Vi tror oss vara medvetna om eventuella faror, men hur lätt är det inte att luras av att en välkänd e-mailadress som man mailar ofta, saknar en bokstav? Ett av många exempel…

Passar utmärkt som bokcirkelbok, finns massor att prata om och mängder att bli medveten om!

Utgiven 2020 i samarbete med mySafety Försäkringar.