Dear Fahrenheit 451 – Love and heartbreak in the stacks av Annie Spence

A librarian`s loveletters and breakup notes to the books in her life”

Den amerikanska bibliotekarien Annie Spence skriver underbart humoristiskt och passionerat till böckerna i hennes liv. Har nog aldrig förut läst en så ljuvlig bok om kärlek till böcker och läsning förut. Hittade boken på Storytel och läslyssnade i ett sträck. Har dock att önskat mig boken i födelsedagspresent, vill äga den, dels för boktipsens skull men också för att läsa om när jag känner mig deppig. Vartenda ord i boken är omläsningsvärdigt 1000 gånger om, här nedan kommer några aptitretare: 

  • Naturligtvis tipsar Annie initierat om många användbara ursäkter för att kunna stanna hemma och läsa istället för att göra annat. Jo, en och annan ursäkt var ny även för mig som betraktar mig själv som virtuos på området.
  • Roald Dahls Mathilda, både Annie och jag älskar Mathilda.  Hon har dock funderingar över omslagen på de nya upplagorna. Måste kolla saken vid tillfälle.
  • Böcker om bibliotekarier är vanligare än man kanske tror, framförallt inom Romance-genren. Annie ger flera tips, men hennes favoritbibliotekarie är och förblir Henry i Tidsresenärens hustru av Audrey Niffennegger. Jo, men visst är det så, Henry är en fantastisk person i en lika fantastisk bok.
  • Alla som läst skäck-klassikern The yellow wallpaper av Charlotte Perkins Gilman förstår det hysteriskt roliga i följande: Annie och hennes man åker på romantisk weekend i lantlig ombonad miljö. Rummen är inredda i olika färger, Annie och make hamnar i det gula rummet. Det är inte längre lika mysigt när Annie i bokhyllan får syn på skräckklassikern The Yellow Wallpaper och börjar spana efter revor i tapeten.
  • De flesta boknördar har läst The Hobbit av Tolkien. Annie ger den klart godkänt men hade önskat att Bilbo, istället för att ge sig ut på vandring med en trollkarl och annan löst folk, hade stannat i Fylke och att Tolkien istället hade skildrat Hobbitarnas liv och leverne. Varför inte tycker jag, något för alla fanfiction-författare där ute!
  • Även för boknördar kan det vara oerhört påfrestande att uppleva fenomenet ”vill höra den en gång” vid högläsning för barn. Annie skriver ett ursäktande brev till den bok om grävskopor som hennes son kräver att får höra gång på gång. Hon förklarar för boken, vänligt men bestämt, varför hon kommer att gömma den på ett säkert ställe.

Läs mer om boken här.

2019 som gick – 2020 som kommer

Breakfast Book Club  – ett sånt kul 2019, igen ! Som vi älskar frukostbokklubben med allt vad innebär.

Bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vårens tema var Familjer: Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Band av Dominico Starnone. Där rinner en älv genom Saivomuokta by av Pia Mariana Raattamaa Visén. Varm mjölk av Deborah Levy. Jag ångrar av hela mitt hjärta… av Erik Rosén. Hösten med Hus och hem som tema gav oss Lägenheten av Nora Szentiványi. Poste restante av Lorraine Fouchet Alla vill ju hem av Anna Brynhildsen. Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson och vi frukosterade hos Natur & Kultur och Wahlström&Widstrands


Bokresan gick till Gent, en väldigt snygg stad med medeltid och modernt i bra kombo. Här läste vi Krig och terpentin av Stefan Hertmans.


Bloggen skriver vi vidare i. Här  intervjuades en rad intressanta människor om frukostvanor och läsning. På blogg och Instagram recenserades närmare 100 böcker. Vi finns på twitter men där är vi är sällan.

För tredje året var vi ambassadörer för Augustpriset och vilken sextett av bra fackböcker vi fick läsa!

Nästa år fyller frukostbokklubben 10 år. Så fantastiskt va? I ur och skur har vi vandrat till Vetekatten de där morgnarna och ivrigt gjort det vi gillar mest. Dricka kaffe.

Skoja bara. Läsa böcker så klart!! 10 år är så värt att fira, eller hur! Och det tänker vi jädrar i min lilla låda göra!

Gott nytt år!

Jag minns när jag läste

Ann-Sofie
Jag har en katalog över alla böcker jag har läst sedan 1996. Den är väldigt enkel. Författare, titel och tidpunkt. Något år lade jag till sidantal, ett annat år står ett betyg mellan 1–5. I katalogen kan jag till exempel se att jag i september 2003 läste Bodil Malmstens Det är ingen ordning på mina papper för första gången (läst den minst tio gånger efter det). Eller att jag juni 2006 slukade Rödavita rosen av Glodeck. Men framförallt ger mig den här lilla katalogen i A6-format mig samma känsla som att titta i ett fotoalbum. Jag minns känslan när jag läste boken, minns sammanhanget för läsningen, minns om jag köpte eller lånade den och minns vad som hände med boken efteråt (bokhyllan, till en annan läsare eller Myrorna). Som den läsande människa jag är kan man nog säga att den här lilla simpla katalogen är min bästa levnadsbeskrivning.

Maggan
Jag minns när jag läste Sophies val av William Styron för första gången. Hur totalt uppslukad jag blev och hur jag starkt jag fäste mig vid bokens berättare Stingo. Romanen utspelas sommaren 1947 i Brooklyn. Den 22-årige Stingo har kommit till New York med drömmen om att bli författare, på ett pensionat i Brooklyn träffar han polska Sophie och hennes älskare Nathan. Han både fascineras och förtrollas av paret, avgrunden inom Sophie och att Nathan inte är den han utger sig för, blir han varse först senare.

Det kommer att gå över 30 år innan den etablerade och hyllade författaren Stingo kan formulera sommarens upplevelser i skrift. Jag tror det är bokens styrka, att händelserna skildras retrospektivt. Först när Stingo kan förstå och fördra den unge man han var 1947, kan han skriva, även om smärtan över Sophies obarmhärtiga öde aldrig kommer att avta.

Sophies val är en komplex, vacker och mångskiftande roman, tycker nog man kan kalla den episk. Bitterljuva är Stingos minnen, skoningslösa och grymma är Sophies. En del av boken filmades under 80-talet med Meryl Streep i huvudrollen, en jättebra film men som sagt det är bara en del av boken som finns med, Stingo är endast en biroll.  Jag läste flera av Styrons tidigare böcker efter Sofies val och upptäckte, till min förtjusning att boken som Stingo skriver sommaren 1947 är William Styrons debutroman Såsom en eld. Likaså skriver Stingo senare Styrons Pulizerprisbelönade roman Nat Turner bekännelser. Förtjusande upptäckt för en boknörd!

Det här är ett inlägg i julkalenderbloggstafetten anordnad av Sofies Bokblogg. I morgon öppnas luckan av Tusen sidor.

Marcel Proust och jag

Vi har ett långvarigt förhållande om än inte särskilt intensivt, Marcel Proust och jag. Genom åren har jag läst ganska många delar av hans romansvit På spaning efter den tid som flytt, men inte i helhet och det mesta, förutom madeleinekakan, är ganska bortglömt.

Så nu är gör jag det. I en liten läsgrupp (bästa sättet eller hur) har vi nu tagit oss igenom nummer 1, Swanns värld och fortsätter efter helgerna att samtala om nästa del.

Det är inte en helt igenom förtjusande värld som Proust målar upp. Även om vi får kliva in i salongerna och även om jaget i boken är en del av borgerligheten finns en distanserad hållning i berättandet. Swann själv som förefaller så belevad och artig ägnar en ansenlig tid åt att hoppa i säng med tjänsteflickor. Hans Odette som så småningom blir fru Swann bedrar honom hela tiden för att han inte är tillräckligt intressant eller för att hon behöver mer pengar. Och så allt skvaller i salongerna. Eller illvillighet och skitprat om man så vill. Intressant, absolut, men inte alltid så vackert.

Romanen har ett språk som trots sina galet långa invecklade meningar, men långa rader av inskjutna bisatser, är rytmiskt och vackert. Miljöerna är fantastiska, personerna gestaltas inlevelsefullt och detaljerat. Frågan om tid och rum i fiktionen ställs på sin spets.

I läsgruppen ser alla olika saker, fäster sig vid olika saker och det gör att läsningen får ännu fler lager. Det är lätt att gå hem och bläddra tillbaka i texten med ett ”just ja” eller ”nämen, det tänkte jag inte på tidigare”.

Jag håller alla tummarna nu för mig och för oss i läsgruppen att vi tar oss igenom alla sju delar. Världens längsta romansvit är det väl knappast men 4000 sidor räcker långt.

På spaning efter den tid som flytt. Marcel Proust i översättning av Gunnel Vallquist. Utgiven på Albert Bonniers

Själv har jag pocketupplagan från 80-talet. Den här snygga gröna fanns hos auctionet.