Bibliotek, bibliotek och bibliotek

I Västervik har jag dock tyvärr inget bibblokort

Jag brukar fråga folk hur många bibliotekskort de har. Somliga blir förvånade. ”Vet inte riktigt, ett förmodligen” kan de svara. Andra, sådana som jag själv säger  ”många”. Till olika kommuners och institutioners boksamlingar. Man vill ju aldrig missa chansen till att låna en bok.

När Ali Smith skrev sin bok Bibliotek var utgångspunkten den snabba nedläggningen av bibliotek i Storbritannien. Hon ville med sin bok uppmärksamma, hylla, försvara, förklara ett biblioteks roll för individen, samhället, mänskligheten.

Boken består av ett antal noveller varvat med en kort text där någon person berättar om sitt förhållande till biblioteket. Novellerna handlar inte om lyckliga människor som går till biblioteket, nej kopplingen boktiteln är annorlunda. Det här är människor som längtar någon annanstans, som vill iväg eller vara något annat. Bokstäver, ord, böcker hakas på olika sätt på deras berättelser. Inte alltid är de enkla att förstå, ofta associativa där det ena leder till det andra. Allra bäst tycker jag om ”Poeten” och ”Efter livet”.

Jag tror jag förväntade mig mer konkreta biblioteksberättelser. Jag fick också annat. Jag är inte besviken.

Bibliotek. Ali Smith. Utgiven 2015. På svenska 2017 av Atlas i översättning av Niclas Nilsson. Pluspoäng för det snygga omslaget.

Om bibliotek

I tisdags fick ni höra om vår panels bibblovanor. Här på bloggen älskar vi bibliotek och gör gärna spaningar. Ann-Sofies senast lånade bok är Owe Wikströms Från ett cafébord i Paris. Lånad som e-bok från Värmdö bibliotek. Läs den! Hemma lånar jag e-böcker, men från sommarhus-bibblot är det bara pappersböcker som gäller. Jag har 4 lånekort numera. Maggans senaste lån är Hästkrafter av Lars Mytting, jag har tre lånekort varav ett på Sundbybergs nybyggda och alldeles ljuvliga bibliotek.

Det finns ju så många bra bibliotek. Och många ovanliga, oväntade också. Läs här hur Maggan besökte Bernadotte-biblioteket.

En ovanligt kulen höstkväll var jag på en guidad visning av Bernadotte-biblioteket på Stockholms slott. Ett vackert bibliotek som härbärgerar de hädangångna Bernadottska kungarnas och drottningarnas boksamlingar.

När vi är ute och reser går vi gärna (helst) in på ett lokalt bibblo, inte minst för att få boktips. Så här kan det vara på Richmond Library

Ganska många sitter i den stora lokalen. Någon läser, fler bläddrar bland böckerna och flest sitter vid datorer. I Richmond klassificerar man enligt Dewey. Men det finaste är att varje skönlitterär bok har en sida för instämpling av återlämningsdatum. Senare får jag veta att det inte alls är så, utan här får man en liten datorprintad lapp precis som på Stadsbibblo. Det låtsas jag inte bry mig om. Stämplar är rejälare.

Vill man inte leta i bokhyllorna har personalen hjälpt till och ställt upp en hylla med Quick choise där man snabbt kan rycka åt sig en bok. Men jag fastnar vid bordet med Great Reads. Alla omslag är vackra och inbjudande. Här finns titlar som Accidentally on purpose, The Nightwatchman’s Occurence Book, The Yellow Wallpaper, The Paper Eater.

Bibblo-mannen skakar på huvudet. I’m so sorry, but you can’t take those wihtout a library card och vad hjälper det att jag halar fram de åtta olika lånekort jag har för att visa att jag är en Seriös Låntagare. Här krävs Richmond Library Card och jag ställer sorgset tillbaka böckerna.

Ett alldeles särskilt bibliotekstyp är bytesbibblon. Det vill säga när man tar en bok och förväntas ställa dit en egen. När jag, Ann-Sofie åkte ett av Hurtigrutens fartyg för några år sedan gjorde jag en analys utifrån mina medresenärer

Ombord på MS Polarlys fanns ett litet bibliotek. Klassiskt inrett med sittgrupper och (eldriven) öppen spis. Två bokhyllor med glasdörrar. Jag var naturligtvis på plats redan under första timmen. Jag gissade att här skulle finnas ett bytesbibblo, dvs att resenärer ställer sina utlästa böcker för att ta ett nytt. Med utgångspunkt från sammansättningen av mina medresenärer borde det finnas 75 procent tyska böcker, 20 procent engelska och resten norskt med litet inslag av svenskt. Det stämde nästan. Det fanns ingen svensk titel. Men den norska romanen var en Jo Nesbø. Hälften av de tyska hade vackra damer på omslaget. Och de engelska var i huvudsak skrivna av Danielle Steele.

Biblioteken är verkligen det allra bästa kulturstället som finns. Generösa öppettider, kompetent personal och till för alla. Vilket är ditt bästa bibliotek?

Biblioteksspaning: Bernadottebiblioteket

12142399_887005904748783_235796785_n[1]En ovanligt kulen höstkväll var jag på en guidad visning av Bernadotte-biblioteket på Stockholms slott. Ett vackert bibliotek som härbärgerar de hädangångna Bernadottska kungarnas och drottningarnas boksamlingar. Biblioteket tog i bruk 1796 och var från början nationalbibliotek. Det har använts för olika ändamål under åren men någon gång på 50-talet fick biblioteket sitt nuvarande namn och Bernadotternas boksamlingar flyttades hit.

Biblioteket är beläget i en luftig rektangulär sal med böckerna uppställda längs väggarna. En smal balkong bildar en ”andra våning” där drottningarnas böcker står. Om ni sett Nobelprogrammet Snillen spekulerar ska ni veta att programmet spelas in i just Bernadottebiblioteket.

Vad har då Bernadotterna gillat att läsa? Kungarna har många ”jobb-böcker” de styrde ju Sverige och den kunskap som erfordrades inhämtades från böcker. Många bokgåvor har också skänkts till kungarna av t.ex. olika författare. Den danske författaren H.C. Andersen år en av gåvogivarna, hans bok och hans ganska,(enligt guiden), insmickrade gåvobrev finns bevarade. Drottningarnas samlingar är mindre och säger kanske mer om deras intressen. Den franskfödda drottningen Desiree har många franska skådespel i sin boksamling som hon sägs beställt en masse från Frankrike. Man kan anta att dessa stycken uppfördes av henne och hennes kammarljungfruar på kvällarna som förströelse under den mörka årstiden. Det har sagts om Desiree att hon aldrig riktigt anpassade sig till livet i Stockholm, hon frös, avskydde mörkret och längtade hem. Hennes man Jean Baptiste Bernadotte var militär innan han blev kung, han läste väldigt mycket krigshistoria och studerade kartböcker.

Bokslukaren i släkten är Oscar II, som lämnat efter sig en stor och mångfacetterad boksamling. Han hade också för vana att anteckna i boken vad han tyckte, på så sätt vet man att han aldrig lyckades ta sig igenom Selma Lagerlöfs Jerusalem samt att han alltid läste Strindbergs romaner innan han talade om vad han tyckte. Han avskydde Strindberg och hans verk, men det är tydligt att han faktiskt läste innan han uttalade sina negativa åsiker. (Strindberg arbetade också under några år på biblioteket.) Vidare, Oscar II var som kung Sveriges kyrklige ledare, men i hans boksamling finns många böcker om andra religiösa strömningar, guiden beskriver honom som mycket intresserad av det som vi i vår tid kallar New Age. I Bernadottebiblioteket finns således en stor samling böcker om New Age från förra sekelskiftet!

Jag frågade vår guide om bokmärken, om kanske någon kung eller drottning hade för vana att vika hundöron, (vi vill ju gärna veta dessa detaljer i våra biblioteksspaningar), men fick ett nekande svar. Många av böckerna har köpts in häftade för att sedan bindas in i skinn med ett fastsytt band för ändamålet vilket kanske har medfört att hundöron varit onödiga. Dock, kvar i en av Drottning Lovisas böcker finns ett bokmärke av ett annat slag, en hårlock från hennes lille son som dog ung. Jag kan se henne för min inre syn där på slottet med en bok i ena handen, medan andra handens fingrar smeker den lilla hårlocken. Hjärteknipande.

Bernadottebiblioteket är nog egentligen ett bokmuseum, det lär finnas många rara utgåvor av sällsynta böcker samt även foton och kartor som testamenterats hit av medlemmar av familjen. Det är inte möjligt att låna något av verken, de forskare som arbetar med böckerna gör detta i anslutning till biblioteket.

Läs mer om Bernadottebiblioteket på Stocholms slotts hemsida.

Biblioteksspaning -Stjärnhimlen på Malmö Stadsbiblioteks barnavdelning

Malmö_Stadsbibliotek[1]När jag var liten, närmare bestämt på 60-talet, tog min mamma med mig till bibliotekets sagostund. En tant samlade ihop oss barn, sa att hon var bibliotikaren och att hon skulle ta med oss till ett hemligt rum. (Ja, jag trodde det hette bibliotikarie fram till en rättskrivning i sexan där jag fick skämmas eftersom jag inte kunde stava till mitt drömyrke.)

Bibliotekarien gick  med oss i släptåg till en väggfast bokhylla och anförtrodde oss att där bakom bodde ett troll. Om detta troll var på gott humör skulle vi bli insläppta i sagosalen, annars inte. Hon knackade på hyllan och vi hade tur, den gled upp! Jag minns att jag satt på en stol och lyssnade till Kattresan och Jag kan köra alla bilar, (jag tror i alla fall att det var just de två böckerna). När det var färdigläst blev vi uppmanade att titta upp i taket, bibliotekarien dämpade belysningen och stjärnhimlen tändes. Ovanför oss glittrade vintergatans alla stjärnor och jag var fullkomligt bedårad.

Några år senare när jag var 11 år, (och ganska störig), lyckades jag ta mig en titt på det hemliga rummet och upptäckte att de glittrande stjärnorna egentligen bara var små lampor som bildade de olika stjärntecknen. Fast det får vara hur som helst, jag var på många sagostunder, lyssnade till många böcker och såg stjärnhimlen tändas gång på gång och jag älskade det! När jag var för stor för stjärnhimlen och sagoböcker fortsatte jag att komma till biblioteket för att låna och sluka. Jag minns att jag var så ivrig att börja läsa att jag sprang delar av vägen hem med min tunga bokkasse slående mot benet.

Sagostunderna med stjärnhimlen på biblioteket är ett av mina mest omhuldade barndomsminnen. Jag flyttade från Malmö för många år sedan och det är förmodligen omkring 30 år sedan jag sist var på Malmö stadsbibliotek. De vackra slottsliknande byggnaden finns kvar, men jag tror inte att den hemliga sagosalen med stjärnhimlen har överlevt. Fast det gör ingenting, stjärnhimlen kommer alltid att skimra för min inre syn.