Jag tittade beundrande på paraden med hurrarop som gled förbi. Längst fram gick Johanna Lindbäck och hennes entusiasm var så stark att jag laddade ner den engelska originalutgåvan omedelbart till min iPad. Jag blev förvirrad. Engelskt förvirrad och tröttnade. När sen X Publishing berättade att översättning var på gång så tänkte jag: vi får väl se. Romanen var ju så überhajpad. Nog för att jag litar på Johanna Lindbäck i ALLA väder, men hyllningskörer gör mig nervös.
Häromdagen fick jag en sak att fira och det gör man bäst med en bok (samt champagne). Nu är det dags tänkte jag och stegade in på bokhandeln i Linköping. Den började i samma förvirring och jag blev inte alls indragen i berättelsen. Men okej, Johanna, tänkte jag. För din skull fortsätter jag.
När jag efter sträckläsning lägger ifrån mig Jellicoe Road vet jag inte vad jag ska säga, tycka, göra. Jag vill tillbaka till den här romanen som så lurigt börjar i territoriekampens irrgångar för att gå över i något annat och bli något nytt igen. Det är faktiskt bara att ta copy-paste på alla hurrarop som ljuder världen över om den här romanen för jag kan tänka mig att jag skriver under på rubbet.
Det jag gillar: berättelsen, människorna, miljöerna och kompositionen. Plus det andra. Samt den lätt förvirrade inledningen som är solklar efter ett tag.
Så okej, maka på er i hyllningsparaden. Jag vill in!
Jellicoe Road. Melina Marchetta. Utgiven av X Publishing 2012
{ 4 comments… read them below or add one }
Skönt att höra…jag blir också nervös av hyllningskörer och har bara läst början av boken och känner mig inte så imponerad…men nu när jag vågade läsa ditt inlägg känner jag mig lugnad…nu kan jag fortsätta att läsa boken.
länkade till ditt inlägg på min facebooksida. Hoppas det är ok.
Det låter det!
Nja….jag kommer inte att gå i täten i hyllningsparaden…men lite längre bak:
http://www.dorasbokprat.blogspot.se/2012/08/jellicoe-road.html
{ 3 trackbacks }