Jag ringer mina bröder

Och vi drar med fingrarna på det vackra omslaget. Blundar och känner de blå-vita bandens relief.

Sedan talar vi om  den essä som skrevs efter terrordådet i Stockhom stad 2010. Den essä som så skarpsynt och briljant beskriver rädslan för den andre. Vår förmåga att andrafiera det som avviker och skrämmer för att med skrank och barriärer förhindra intrång i vårt.

Vi läser boken och hör essäns mantra Jag ringer mina bröder mana oss fram över boksidorna. Under ett dygn glider berättaren Amor runt i svallvågorna av Dådet. Låt oss dra oss undan, ber han, för vi får strax skulden och det är bra om vi inte är där och tar den. Låt oss sticka ut istället, skriker han i nästa stund. För hur man än väljer finns skulden där att lägga på den Andre. Vem är skyldig egentligen? Du, jag eller han?

Allt det som sägs så bra i essän. I boken får så många fler röster ta plats och ge sin syn på saken. Andra berättelser och strålkastarljus sveper fram och vi blir inte lika förtjusta som vi ville bli. Essensen vattnas ur. Vi säger ord som blaskigt och okoncentrerat.

Och vi suckar kanske lite lite grann.

Jag ringer mina bröder. Jonas Hassen Khemiri. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2012.

Ett svar på ”Jag ringer mina bröder”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *