Själamakerskan

IMG_1199 kopiaMaria, själabarn. Två gånger född. Först av sin mor Anna Teresa Listru som adopterar bort Maria då pengarna tryter. Sen av sin själamor Tzia Bonaria som tar om hand. Uppväxten i den lilla byn på Sardinien är kärleksfull och god. Maria får göra något så ovanligt som att gå i skolan, år efter år. När hon ibland kommer till Anna Teresa för att hjälpa till med bak eller matlagning delar hon frikostigt med sig av sina kunskaper. Den gamla familjen tar inte tacksamt mot, men Maria berättar ändå.

Men Tzia Bonaria har en hemlighet. Om nätterna när Maria sover går  kvinnan ut till de behövande och ger dem hjälp att dö. De sjuka, orkeslösa som inte vill leva, inte kan mer. Hon ger dem den sista lilla stöten över gränsen. För att själen ska lämna kroppen. Från en medmänniska till en annan. Också det en gåva av kärlek. Jag tycker det är vackert.

Maria skulle inte hålla med mig. När den unga grannpojken dör förstår hon hur allt lägger till och ställer sin själamor till svars. Ingen ska leka gud, säger hon upprört.  I ilska lämnar Maria ön. I byn sladdras det och skvallras och pratas som vanligt. Knappast för evigt, knappast för evigt. Och de får rätt. Maria kommer tillbaka för att försöka hjälpa sin själamor vid hennes dödsbädd. Men på sitt sätt.

Själamakerskan. Michela Murgi. Utgiven av Brombergs 2012.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *