Paris is always worth it

kartaJag är inte en sådan som tar med mig guideboken på promenad. Andra gör det. Jag har (nästan) krockat med tre personer idag som var uppslukade i någon text om var de var och vad de (inte) såg. Men jag tycker mycket om böckerna. Jag läser dem på hotellrummet och så ritar jag små (och väldigt fula) skisser till mig själv att följa. Men när jag står i hörnet av Rue l’Abbaye och Rue de l’Échaudé grubblar jag över vad som egentligen stod i Metronom. Huset är gammalt och mindre i undervåning än övervåning, jo så långt minns jag. Men varför? Då längtar jag efter boken.

Jag läser den om kvällarna. Med utgångspunkt från en metrostation berättar författaren om området och låter den övergå till historia om Paris och kanske också om Frankrike. Hela tiden finns nutiden kvar i inskjutna texter om sådant man kan grubbla över. Vad hände sen, liksom. Allt berättat med glöd och engagemang.

Finns det någon plats i Paris där det inte någon gång suttit en författare och skrivit på ett verk? På bistron Le Nesle äter vi gigantiska Crème Brulée och tänker på att Slas satt här på 50-talet. På rue Vaugirard 42 ligger hotell Luxembourg Parc som  var platsen där William Faulkner satt och skrev på en novell – Elmer– som jag aldrig läst fastän jag läst så mycket annat av honom. I Silvia Beachs bibliotek på Shakespeare and Company letar jag efter den men hittar den inte. Vet ni varför?

”Elmer”, which Faulkner pronounced  ’not funny enough’ was never published.

Det berättar min andra guidebokskamrat Walks i Hemingway’s Paris som inte heller var med den här dagen. Det är den däremot när jag står och glor utanför Getrude Steins och Alice B Toklas pörte på 27, rue de Fleurus. Men då blir jag så fascinerad att jag inte tittar i den. Så kan det gå.

Walks in Hemingways Paris. Noel Riley Fitch.

Metronom. Lorànt Deutsch.

Ett svar på ”Paris is always worth it”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *