Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Välkommen hem av Johanna Lindbäck

Första gången jag läste Johanna Lindbäck var i Frankrike. Hennes En liten chock var den enda boken som var nerpackad eftersom jag var där på uppdrag och inte skulle ha tid att läsa. För ja, allt borde ha varit klart redan före resan och nej, det var inte det. Så jobba jobba jobba, men en liten lunch satt jag för mig själv och tänkte att ”jag hinner nog läsa några sidor medan jag äter”. Ni förstår själva. En liten chock är på dryga 250 sidor och nästan lika många minuter lång blev min lunch. Det går nästan inte att läsa hennes böcker på annat sätt. Man kan titta upp och humma lite analytiskt eller känslosamt, men att släppa romanerna, det är svårt.

Jag kastar ut en varning nu. Somliga av er vet att jag är bekant med och gillar personen Johanna Lindbäck och därför riskerar att sätta på mig andra glasögon och skriva rosafärgat om författarens böcker. Men jag lovar: mina glasögon är bruna och genomskinliga om än något oputsade när jag skriver så här om den senaste romanen: men fan, hon är helt otrolig.

Välkommen hem handlar om Sara som kommer hem efter ett år på svenska skolan i London. Innan hon for gjorde hon slut med Mattias och faktum är att han beter sig väldigt skumt nu och Sara önskar ingenting annat än att allt ska bli som förr och vanligt igen. Inte ihop, men kompisar. Typ. Eller? Samtidigt är det Adrian, grannkillen som först är så retsam och provocerande fast sen världens finaste. Hur ska man välja?

Det Johanna Lindbäck gör så bra är att hon på pricken fångar unga människors sätt att tala, tänka och agera och gör deras vardagsbekymmer till litteratur. Inkännande och autentiskt. Feel good-realism skriver förlaget. Det gör inte jag eftersom jag inte gillar ordet feel good. För mig signalerar ordet myspysigt, och det blir inte en roman automatiskt ”bara” för att romanen saknar incest och supande föräldrar. Det bränner till som bara den av att läsa om Saras kval och vånda och oro.  Det är ju så det känns, att inte veta, att undra och älta med kompisarna. På samma sätt skrattar jag med Sara när hon har det bra. Både och alltså, som livet självt. Just det gestaltar Johanna Lindbäck så precist. Just så blir det  svårt att låta bli att sträckläsa. Just därför ska ni prova själva.

Välkommen hem. Johanna Lindbäck. Utgiven av Rabén&Sjögren 2011.

_______

Kakorna på fotot, vill jag bara säga, är bakade av mig själv och var väldigt goda. Sara skulle gilla dem.

Publicerat

BBC goes högläsningsklubb

Det är något visst att lyssna till någon som högläser en bok, eller hur! Och det är ju något visst att läsa högt när andra lyssnar.  Sent i höst kommer jag att läsa ur tre absoluta favoritböcker. Storstilad miljö. Jag börjar darra av rampfeber redan nu.

Publicerat

Kära Bokhora,

Fem år är egentligen ingenting och samtidigt så ofantligt länge. Många tycker att åren gått så fort sedan du blev till. Det tycker inte jag. Det känns som om du har funnits här på webben sedan urminnes tider. Jag tror att det är för att du är så stor för din ålder. Där somliga av dina bloggkusiner på nätet har funnits i både sju och åtta och nio år tar du en större plats än nästan alla tillsammans.

Du Bokhora, du är en sådan som fått oss andra att växa och bli intressanta utanför våra egna kretsar och man kan inte vara nog glad för det. Under de här fem åren har du ordnat bokbytardagar, kollon, middagar och bloggträffar som gjort att alla vi andra  klivit ur våra dator-kammare och mötts i verkliga livet. Att sedan andra hittar nya vägar att mötas må vara hänt, men du är en pionjär.

Du har visat att det går att skriva om böcker på ett personligt och subjektivt sätt utan att därför tappa nyanserna och självständigheten Det har hänt att du fått skäll när somliga tyckt att du brustit i analys. Men är inte just analys det att plocka isär komplexa ting och betrakta delarna också med kärlek? Det är ju så en fin läsare gör med böcker och det är ju en bokläsare du är.

Så flitiga, snygga och intressanta Bokhora.  Tack för alla roliga inlägg, boktips och debattinlägg. Ja må du leva om än inte i hundrade år så i alla fall i många framgångsrika år.

Tack och fyra hurrarop från din beundrare Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Couch Fiction

Till psykoterapeuten Patricia Philips kommer en dag en man för att söka hjälp. Det visar sig att han inte kan låta bli att stjäla saker. Saker han inte vill ha men som han av olika skäl känner sig tvingad att sno åt sig ändå.

I den grafiska romanen följer jag mannens sessioner hos psykologen. Pratbubblor med dialogen, tankebubblor där det outsagda blir klart för läsaren, de vältecknade bilderna. Men det finns mera och jag bläddrar fram och tillbaka för att inte missa något.  Tavlorna i bakgrunden varierar beroende på stämningen i rummet, böckerna i bokhyllan visar vad allt handlar om (The inner child, Freud and False memory). Dessutom finns den akademiska berättelsen under varje bildserie med en fördjupning av vad som sker i behandlingen

Inevitably when a therapist looks back over a session, there is always someting she could have done more sensitively och intelligently. Here, Pat is going too fast for James in looking for triggers for his behaviour.I

In treatment i serieform. Fantastiskt coolt!

Couch Fiction. A graphic Tale of Psychoterapy. Text: Philippa Perry. Bild Junko Graat. Utgiven av Palgrave macmillan 2010.

_______

Camilla på Mind the book hade med boken på det Afternoon Tea som En bokcirkel för alla arrangerade i helgen. Läs vad hon skriver om boken.

Jag gillar ju In treatment så att jag nästan spricker av självreflektion. På ooofbok.se kan du läsa när jag skriver om Caroline af Ugglas sessioner och om Clarence Crafoords liv. Missa inte heller Anna Lytsys Fru Freud och jag.