det är på morgonen det händer!
I fem avsnitt läste Bokcirkeln i SR Joyce Carol Oates Blonde. Då pratades det om ”sex, fakta, fiktion och metaforer”. Vare sig jag eller Marie (min kollega i bokfrukostarna och tillika bloggare på En och annan bok) lyssnade eller läste. Men nu ska vi göra det och vi följer Bokcirkelns läsplan. Vad kommer vi att samtala om? Följ oss på bloggarna! Kanske läser du Blonde, du också?
Till nästa vecka läser vi till Prolog + Barnet. Tom sidan 123.
Jag var på mitt tolfte år, det var juni och jag låg i gräset vid min mormors sommarstuga och läste. Jag hade några dagar tidigare lånat biblioteksboken som jag inte riktigt var säker på att jag skulle våga läsa. Men när jag väl börjat gick det inte att sluta. Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang utkom första gången 1949 och utspelar sig på en ö i Bergslagen under några ovanligt varma sommarveckor. Den unga Puck Ekstedt reser dit för att tillbringa sommaren i glada vänners lag men också för att åter träffa Einar Bure, en man som hon haft till bordet vid en middag tidigare under våren och är väldigt attraherad av.
Jag minns att jag någon gång under 80-talet läste att Maria Lang skrev deckare i en slags flickbokstil. Jag ska låta det vara osagt om omdömet var menat som förklenande eller inte, men jag skulle vilja utveckla det till att Maria Lang var den första svenska deckarförfattaren som skrev utifrån en ung kvinnas perspektiv, hon var helt enkelt den första deckardrottningen. Då hennes första roman förutom flera mord, bubblar av kärlek och heta känslor och att Dagmar Lange var 35 år gammal och studierektor på en flickskola vid tidpunkten, förstår man nödvändigheten av att skriva under pseudonym. Vad som också måste varit ytterst kontroversiellt är att det finns en homosexuell aspekt i boken. Faktiskt var det Maria Lang som upplyste mig om att det fanns kärlek mellan människor av samma kön.
Jag älskade boken när jag läste den och läser ibland om den med ett leende på läpparna. Jag reser tillbaka i tiden och minns hur det var att vara nästan 12 år och för första gången få ta del av en riktig deckare som inte bara handlade om mord utan också kärlek, relationer och en intensiv nästan trolsk beskrivning av den svenska sommaren.
I Maria Langs hemstad Nora firar man i år hennes 100-dag genom allehanda aktiviteter. Hemsidan hittar du här. Vet ni förresten att Maria Lang twittrar från sin himmel? Hon är fortfarande kuslig och mycket underhållande! Gå in på Twitter och sök på @DagmarMariaLang Ann-Sofies resa i Bergslagen kan du läsa om här, del 1 och del 2
Jag lagar gärna mat efter recept. Följer till punkt och pricka. Ett kryddmått hit och en matsked dit. Exakt. Det är roligt att laga något som någon hittat på och redan provlagat. Ska jag gilla eller ska jag inte.
Att åka/cykla/gå efter noggranna guideböcker är ofta samma fröjd eftersom vägarna stundtals leder dit jag inte planerat eller tänkt på.
Så gör jag nu med den fina boken Vägar värda en omväg. Jag startar i Heby med frågan om tegeltillverkning. Vad kan du om det? Inte så mycket sannolikt. Inte jag heller. Förut. Nu vet jag en hel del efter att ha suttit och pimplat kaffe ur medhavd termos och ordentligt läst på, utanför tegelbruksmuseet. Vi var välkomna in, men tackar nej. Listan över saker att göra längs vägen har många punkter.
Som Huddunge radby. Så vackert och annorlunda med stora snickarglada hus och gammeldags trädgårdar. Som broarna över Färnebofjärden och Gysinge bruk.Som eftermiddagsfika i Koversta gammelby.
Allt är fint och solen skiner i stort sett varje gång jag kliver ut ur bilen. Dagen avslutas stilfullt på ett slott i Garpenberg.
Jag vandrar många varv i de vackra och ibland något bedagade salongerna och känner mig mycket prinsesslik. Taket är min utsikt när jag kastar mig i en schäslong
. Mycket tjusigt!
Om jag läser? Ja, om tegelbruken och gruvorna.
Av olika skäl blir det just inga packade väskor den här sommaren. Med ett undantag – ett fint sådant: Bergslagen. NE skriver:
Bergslagen, geografiskt ej helt klart avgränsat område i Mellansverige, omfattande norra och västra Västmanland, södra Dalarna och sydöstra Värmland.
Stora delar av bygden är mina sedan barnsben. Andra har jag knappt sett. Med hjälp av Vägar värda en omväg – Bergslagen ska jag i sakta mak puttra runt och se vad jag kan hitta. Visst låter det fint! Boken ger en tripp på 85 mil, fördelat på 5 olika etapper. Noggranna vägbeskrivningar:
1. Efter besöket på Tegelbruksmuséet, fortsätt norrut.
2. 500 m Sväng höger mot ”Huddunge 14”
Efter någon km passeras Starfors Herrgård.
[…]3. 13.8 km. Sväng vänster mot ”Hundskola”
Följ med mig längs vägen!