Vega i vågorna är en bilderbok av Bengt-Erik Engholm, illustrerad av Sara Gimbergsson. Den handlar om Vega som badar tillsammans med sin pappa och hundra andra barn. Eller kanske tusen.
Vega tar sin badring och sina puffar och simmar iväg, lite bort från de andra där hon stöter på de tre bäckarna Bruse, en stor björn och en lustig bäver bland annat. Boken är fint och rikligt illustrerad och texterna är korta och språket nästan poetiskt. Jag gillar det.
Boken riktar sig till två- till fyraåringar och jag har läst den ett par gånger för min dotter som är fyra, snart fem. Hon är inne i en riktig Astrid Lindgren-fas och älskar just nu de realistiska sagorna av Astrid som Madicken, Emil och Lotta på Bråkmakargatan. Kanske är därför som boken inte riktigt faller henne i smaken. Hon säger själv att hon tycker boken var sådär och undrar mycket varför inte pappan följde med Vega ut bland vågorna. Vi har nyligen varit i Kroatien och där pratade vi mycket om att man inte badar själv. Kanske allt detta påverkar hennes betyg.
Själv ser jag fram emot att få läsa den igen när sonen blivit lite äldre och närmar sig två år. Vilket är snart.
Bengt-Erik Engholm har tidigare vunnit Bokjurypris för sin bok om Fakirer. Vega i vågorna ges ut av Opal förlag.
Om kvällarna läser jag Aftonstjärnan. Romanen med det vackra namnet är lugn och meditativ att vila i, sitt ämne till trots. Det tre vuxna syskonen städar i Skogshuset, det älskade sommarhuset som nu ska säljas. Mor är död. Kvar finns bara hennes saker och alla minnen. Parallellt med våndan kring huset tar författaren oss tillbaka ett halvår i tiden när mamma blir allt sjukare. Alla tre barn har ett innerligt och nära förhållande till sin mor. Hon har haft en stor och given plats i deras liv. Vad ska nu fylla det? Det otänkbara – att sälja Skogshuset – blir nödvändigt och spelar det ändå någon roll. Och kanske är det där som frigörelsen finns. För vad är Skogshuset utan mor.