Myteriet på Bounty

Skeppet lämnade England med sikte på Tahiti, för att  där skörda brödfrukt. Kapten William Bligh är ifrågasatt redan från början. Han är en tyrann som plågar sin besättning och utsätter dem för större straff än nödvändigt. Strax innan de lämnar Tahiti visar det sig att flera ur besättningen stannat kvar på ön i stället för att inställa sig. Bligh blir rasande. Motsättningarna eskalerar och snart vänds delar av manskapet mot kaptenen i det myteri på Bounty som berättats om så många gånger.

I John Boynes version av historien finns den unge pojken John Jacob Turnstile med ombord och det är genom hans ögon som läsaren får följa händelserna. Turnstile fick chansen att byta bort några år i fängelset mot en resa med Bounty som uppassare till kapten Bligh. Här möter vi en mer nyanserad bild av den okände kaptenen.  Det är en kapten som är noggrann, duglig och högst human. Men i livbåten hamnar han likväl. Vid hans sida finns förstås John, hans lojale tjänare.

Jag läser boken snabbt. Det är en klassisk utvecklingsroman men den oerfarne resenären som genom en serie händelser växer och mognar. Äventyret på sjön är intressant om än inte riktigt min grej. Det jag tycker bäst om är att få en välkänd historia berättad ur helt nya synvinklar. Det går författaren i land med på ett strålande vis.

Myteriet på Bounty. John Boyne. Utgiven på svenska av Bazar 2012.

Springa med åror

Livet på landet. Frisk och hälsosam luft. Och havet, jag säger bara det! Johanna och hennes fina familj köper en bit mark av Monikas pappa Ivan för att leva sommarliv. År efter år. Snart blir flickorna goda vänner och sommarloven får ett nytt innehåll. Sommaren är Johanna. Monika blir till i Johanna och lukten från lagård  och djur sipprar inte lika obönhörligt ur porerna.

Gränsen finns där ändå. Stadsflickan och lantungen. Genom att växla perspektivet mellan den unga Monika och den vuxna Monika ser jag hur skiljelinjen mellan dem lever kvar, fördjupas och fortsätter ner i pojkarna som föds. Monikas Lasse… en egensinnig pojke som oroar alla och Johanna drar upp riktlinjer för hur umgänget ska se ut mellan barnen.

En glasdörr är en glasdörr, tänker jag. Men den förändrar känslan i hela huset, upplöser den gamla lantliga gränsen mellan inne och ut som sitter som ett kastmärke i väggarna och talar om att ute är djur, skit och arbetsdagar. Och att inne är renskurat, mat, vila och söndagar.

Men vad gör en glasdörr egentligen? Allt är ju kvar ändå. Jag läser nära, ord för ord, för att språket är så vackert och  precist. Pappa Ivan skildras så ömsint. Oron för Lasse som inte är som andra är tung.  Och när boken slås samman kämpar jag med gråten för att allt är så sorgligt. Min tröst att dikten som löper som ett mantra genom romanen ändå gäller för Monika:

Går världen under –
jag går icke under.

Springa med åror. Cilla Naumann. Utgiven av Albert Bonniers 2012.

_____

Läs  frukostintervjun med Cilla Naumman och lyssna när Johanna Lindbäck samtalar med henne i Bokpodden.

Om det var krig i Norden

Hon ber mig läsa igenom texten. Min dotters födelsedag är min viktigaste högtid, skriver hon. Och fortsätter att berätta om läget i landet, mannen som dödades och flykten när barnet bara var några dagar gammal.

Jag tänker på henne när jag läser Janne Tellers Om det var krig i Norden. Effektivt berättad i ett du-tilltal får hon läsaren – ung som gammal –  att leva sig in i en situation när Norden ska bli ett nytt land men kriget rasar.

Om nästan hela Sverige, nästan hela Stockholm låg i ruiner efter bombnedslag. Om huset som du och din familj bor i har fått hål i väggarna, alla fönsterrutor krossade och taket bortslitet.

Du lyckas fly. Du förvaras på ett flyktingläger. Du får stanna i ett land som inte talar eller skriver de bokstäver du är van vid. Du är inte särskilt önskad. Du gör ändå ditt bästa. Med allt.

Ändå är du en främling. Ändå tänker du varje dag på när du kan flytta hem.

Hem, vart?

Kvinnan pekar på ett ord i sin text och frågar om hon stavat rätt. Det har hon inte. Avrättad stavas med ä.

Om det var krig i Norden. Janne Teller. Utgiven på svenska av Lilla Piratförlaget 2012

Fallvatten

När vi samtalar om romanen Fallvatten handlar det om skratt och tårar och maghugg och fnitter. Vi skrattar åt det stabila hus som Hjalmar Nilssons byggde. Åt de akvarellmålande kvinnorna under sina paraplyer. Åt tonen och detaljerna. Vi skräms över det som brister och gråter över mamman som bara vill hitta sitt barn till varje pris.Vi äcklas av Barney som gör sig själv till offer och hur han låter kvinnan han våldtar bli den som egentligen bär skulden. Men vi konstaterar att samma förakt han visar, ser vi också hos akvarellmålaren Lena när hon betraktar Laban. Samma nedlåtande, samma upprördhet, samma sätt att agera och när allt brister samma våldtäkt men kanske ännu värre?

Vi drogs alla med i den snabba berättelsen med aktion-klipper mellan olika människor längs Luleälven. Katastrofen med den brustna dammen är ett faktum och det kan bara sluta illa.

Anna berättar om rapporter efter Estonia-tragedin. Man ser fyra sorters aktionsmönster:  De som räddar sig själva och tar normal hänsyn till andra. De som räddar sig själva till vilket pris som helst (”går över lik”). De som kryper undan, fryser och inte agerar alls egentligen. De som aktivt räddar andra. Vi kan pricka in romanens karaktärer. Men vilka är vi själva?

Tänk om?

Man borde ha en krisplan. Man borde ha ett hus på en fjälltopp. Man borde åtminstone ha en Saab.

Fallvatten. Mikael Niemi. Utgiven av Piratförlaget 2012.

_____

Bokhora-JohannaL är varnad sedan barnsben och läste igenkännande. Snowflakes in rain gillar också spänningen.

Romanen är oktober månads frukostklubbsbok.