Frukostträff om Hungerspelen!

En iskall kylig morgon trotsade vi nio deltagare vädrets makter och träffades på Vetekatten för att prata om Hungerspelen. Succéromanen av Suzanne Collins som handlar om de grymma gladiatorspelen där 24 ungdomar ska tävla mot varandra. Den som överlever, vinner. Alla andra blir mördade.

Boken utspelar sig i framtiden och går under genre Science Fiction. När vi startade Breakfast Book Club var ett av målen att våga oss på böcker som vi annars inte skulle läsa. När vi presenterades sa nästan samtliga att just SF var en sån där genre man helst hoppade över. Alla utom Anna som älskar SF och som blev den som fick välja ut månadens bok åt oss.

Anna började att berätta om genren, de fördomar som finns och varför det egentligen borde heta Alternativ fiction. Hon har sammanfattat diskussionen jättebra i sin blogg här.  Hur som helst,  Anna blev fast i Newcastle på grund av snöstormen men kunde trots det vara med oss via Skype. Tekniken är väl ändå underbar!

Vad tyckte vi då?

Sammansättningen i Breakfast Book Club är ju lite annorlunda nu än i våras så vi hade några riktiga SF-fans med oss som inte bara läst Hungerspelen utan även de två uppföljande böckerna i triologin och de var såklart ganska lyriska. Vi andra konstaterade att boken är BRA! Med emfas. Spännande, häftigt, svårt att släppa etc. Några hade hakat upp sig på några ologiska saker men det lyckades vi reda ut. För oss ovana vid genren är det svårt att hänga med i vändningarna men vi redde ut det mesta.

Vi enades om att böckerna var modigt samhällskritiska och lite oväntade ändå eftersom amerikanska böcker inte brukar vara det.

En del störde sig lite på enkelt språk, andra tyckte det liknade lite ungdomsbok – andra höll inte med.

På frågan om vi kommer att läsa SF-genren igen svarade några absolut och andra skruvade lite på sig. Jag tror att till våren kommer vi göra ett nytt försök med alternativ fiktion.

0 svar på ”Frukostträff om Hungerspelen!”

  1. Hej!
    Att man kan uppleva att Hungerspelen påminner om en ungdomsbok är inte så konstigt eftersom det är just en ungdomsbok vilket också förklarar att språkets komplexitet förstås inte är i nivå med en vuxenbok. Har läst alla tre delarna, men tycker tyvärr att de tappade lite fart redan i Fatta eld. Hungerspelen var däremot en av de häftigare ungdomsböcker jag läst på länge. MVH Sarah Utas, barn- och ungdomsbibliotekarie

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *