En shiva – kan bli sju jävligt långa dagar

Under de senaste sju dagarna, säger rabbinen, har ni levt avskilda från världen och ägnat alla tankar åt döden. Att ta en promenad utomhus återknyter kontakten med de levande.

Pappa Foxman är död. Judd och hans syskon har samlats i barndomshemmet för att sitta shiva enligt pappas sista önskan. Sju dagar på låga stolar för att sörja och omhändertas av besökarna. I en strid ström kommer barndomsvänner, grannar och släktingar och konfronterar familjen inte bara mat utan med önskade och oönskade minnen – som en megaversion av Här är ditt liv.

Familjen sörjer. Men så väldigt avskilda från världen lever de inte under den här veckan. I den kompakta familjesamhörigheten blir de helt och hållet indragna i nya och gamla konflikter och är så illa tvungna att göra något åt det.

Jag roas av Jonathan Troppers sätt att berätta. Den sorgliga inramningen med shivan och många tragiska händelser. Det, i kombination med det absurda och roliga. Jag skrattar ofta åt det svartkomiska och vill ogärna lägga ifrån mig boken. Det judiska är en stark bonus i läsningen. Kaddish-läsningen på sabbatsdagen är verkligen fint återgiven. Men jag hakar däremot upp mig på  Judds sätt att betrakta sin fru Jen.  När han längtar tillbaka till ett fungerande äktenskap pratar han oftast om Jens utseende, snarare än om en komplex hel människa. Likaså störs jag på samma sätt när han betraktar kvinnor genom att beskriva deras kroppar. Bara.

Sammantaget hade jag det ändå bra när jag läste. Tropper kan väldigt på pricken beskriva och gestalta svåra känslor utan att det blir kladdigt eller sentimentalt. Här skrattar jag istället fram exakt, exakt! Hur bra är inte det!

Sju jävligt långa dagar. Jonathan Tropper. Utgiven 2009, på svenska av Gilla böcker 2011.

_______

Jag har läst och tyckt om Konsten att tala med en änkling tidigare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *