Tre dagar – tre böcker

solstolAck, solstolsläsningen! Det måste vara den bästa sortens läsning.  Jag lägger mig tillrätta, solskenet gör hjärnan seg mellan varven och jag slumrar tjugo minuter och fortsätter sen att läsa. Jag har svårt att tänka mig något skönare. Tre dagars semester har jag haft och tre böcker har jag läst.

Sommaren före mörkret av Doris Lessing.  I alla år har Kate Brown varit familjens mittpunkt. Hon har citat. Nu är alla barnen vuxna och upptagna på olika håll i världen. Hennes make, som är läkare ska arbeta i USA under tre månader.  Huset behöver inte vara en samlingsplats. Kate behöver inte vara den som sköter om alltsammans. När hon får frågan om att vara tolk på en större konferens tackar hon ja. Inte för att hon särskilt vill, utan för att hon inte vet vad alternativet för den här sommaren skulle kunna vara. Sommaren blir en övergång till något annat. Först tänker jag mig att det är en frigörelse, ”hipp hopp hurra jag kan försörja mig själv, leva självständigt och inte alltid ha fokus på alla andra”. Men det handlar snarare om förändringen och ångesten över att bli medelålders. Gammal, obehövd, ful. En som människor inte tittar på, en som är en gammal kärring. Det är det som är mörkret.

Ibland, om man har tur, får en process eller ett stadium verkligen ett koncentrerat förlopp. Kate skulle få erfara att denna sommar blev en sådan där förkortad, intensifierad, koncentrerad period. Vad skulle hon få uppleva? Inte stort mer än hon helt enkelt blev gammal,

Intressant tema, men jag tycker boken är ganska trist. Jag läser med ett höjt ögonbryn och somnar faktiskt rätt ofta. Trots att det är Lessing.

(Tips från DNs Lotta Olsson)

Patient av Ben Watt. Jag följer Linda Skugges tumblr där hon just läst Patient. Känner igen Watt på bilden, men har nog inte hört talas om. Hursomhelst är han sångare i Everything but the Girl . Under tidigt 90-tal blir han svårt svårt sjuk. Boken följer honom under de där veckorna på sjukhuset där man försöker hitta vad som är fel på honom.  Så bra bok! Jag tycker i och för sig om sjukdomsskildringar (i böcker där de är hanterbara) men det räcker såklart inte med det. Här är det välskrivet och intressant, med memoariska utblickar och poetisk konkretion.

Jag googlar runt och får hos bokhora låttips av Helena Dahlgren.

978-91-27-08887-0_DSpellmans arkiv av Lisa Lutz. Att plocka böcker som en bibliotekarie ställt fram för exponering på hyllorna är roligt. Den här boken är en sådan. Eftersom jag aldrig läser baksidestexter är det omslag och inledningssidan som får avgöra om det blir något eller ej. Så här ser den ut.

Spellmans är en familj som driver detektivbyrå med lyckade resultat. Spaningsmetoderna använder de tveklöst inom familjen också för att hålla koll på varandra, vilket stundtals behövs. Berättaren är dottern Izzy. Romanen är rolig på ett sätt som passar mig på pricken och allt är synnerligen underhållande.  Jag sträckläste och somnade inte en enda gång.

Det var det. Nu är det regn.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *