De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Polyglott betyder flerspråkig och ordet var nytt för mig. Gillar hur det låter och skulle vilja använda det ofta, men misstänker att jag nog inte får så många tillfällen. Årets Augustprisvinnare blev för mig något av en bladvändare, jag läste fascinerat på och läste ut boken under loppet av en dag. Efteråt kände jag mig som ett frågetecken, vad var det egentligen jag hade läst? Styrkan i en klassiker sägs vara att författaren låter tillräckligt mycket vara osagt för att läsaren ska få skapa sig sin egen bok. Det är alldeles för tidigt att säga om De polyglotta älskarna kommer att bli en klassiker, men romanen är helt och hållet läsarens. Jag tror också den vinner på att läsas sakta och eftertänksamt eller för all del, två gånger.

Karaktärerna är osympatiska och omöjliga att begripa sig på. Jag skulle rentav vilja kalla dem icke älskansvärda. Den läsare som vill finna nya litterära vänner, kammar noll. Wolff har skapat sina karaktärer för att åskådliggöra mänskliga drag och beteenden och som inkapslad i den anglosaxiska berättarstilen känns det ovant. Jag gillar dock boken, så här ett par veckor efter att jag läst snurrar den fortfarande i mitt huvud. Helt klart en värdig Augustprisvinnare. Men be mig inte redogöra för handlingen, det är alltför många trådar som kan bindas samman på olika sätt, så till detta är jag oförmögen.
Således en utmärkt bokcirkelbok där alla deltagare kommer att ha en egen tolkning!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2016.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *