Var är min syster?

Har läst en jättefin bok för dottern ikväll vid nattningen. Sven Nordqvist bok Var är min syster? Tyvärr tröttnade hon halvvägs, den var nog lite för abstrakt för en treåring men jag gillade den jättemycket.

Den handlar om lillebror som letar efter sin storasyster. Texten är ljuvlig och bilderna fantastiskt detaljerade och vackert illustrerade.

Litteraturquiz på Kulturhuset

Åh, det här skulle jag så jättegärna gå på men är tyvärr bokat på annat den kvällen. Plattans litteraturquiz på Kulturhuset har världspremiär. Man lovar öl och frågefrosseri från allt från poesi till fantasy. Låter hur kul som helst.

Läs mer här.

Blandade åsikter på Schulman-träffen

Det var mycket blandade åsikter när vi träffades för att diskutera februari månads frukostbok som var Alex Schulmans Att vara med henne är att springa uppför en sommaräng utan att bli trött. Några tyckte den var alldeles för ytlig, utan äkta känslor och utan gestaltning. Att han bara koketterade med sin ytlighet medan andra gillade ytligheten och flytet i Schulmans språk och hans sätt att beskriva skeenden och ögonblick. Det bränner aldrig på djupet. Han snuddar bara och några tyckte det var frustrerande och att han skulle kunna ge så mycket mer.

Vi snöade in på en lång diskussion huruvida han hänger ut Amanda Widell eller inte och om att man bör läsa boken med 70-tals generationens ironiglasögon på. Om Schulman kommer bli en författare på riktigt eller om han bara får uppmärksamhet för hans kontroversiella bloggar.

Vi pratade också om den här typen av böcker som kommer till från att ha varit blogginlägg. Det känns lite som förlaget såg det kommersiella i att lyfta Schulmans sommarprat, blogginlägg och andra texter och sen be författaren skriva till ett slut.

Åsikterna var som sagt mycket blandade, några hissade och några dissade, men det är oftast bara härligt på frukostträffarna då diskussionerna blir dynamiska och mer levande och intressanta.

I mars träffas vi och läser Sofi Oksanens Utrensning. Läs mer om det här.

Pinter sluter cirkeln

Jag fick plötsligt ett enormt Pintersug. Och då har jag inte ens läst speciellt mycket av honom. Jag tog med mig den första delen i serien av hans samlade verk när jag åkte till Buenos Aires, läste de sju pjäserna och skrattade mycket (även långa stunder utan skratt). Nu, som om jag omedvetet vill knyta ihop säcken när det är dags att åka hem, fick jag lust att läsa om. Så det ska jag.

Väl i Sverige ska jag ta tag i resten av den stora mängd pjäser han skrivit (ett 50-tal)

Jag kan verkligen rekommendera dokumentären Working with Pinter också.