1959: Ingrid och Georg- en kärlekshistoria av Helena von Zweigbergk

Ingrid gifter sig ung och får en son, bara ett par år senare avlider hennes make i en bilolycka. Ingrid klarar sig dock bra, hon är utbildad lärare och även om det är knapert ibland kan hon försörja sig och pojken på sin lön. Så träffar hon Georg eller, rättare sagt, blir hoptussad med Georg och blir trots försiktighetsåtgärder med barn. Det unga paret gör det rätta anno 1959, de gifter sig.

Var tid har sin prägel, 1959 drömmer människan om en ljus, modern och rättvisare framtid. Georg ser sig som en modern ung man, men hans kappsäck från uppväxten är tung och att han som man ska bestämma i äktenskapet är självklart. Ingrid längtar ibland tillbaka till sin tid som ensamstående då hon kunde rå sig själv.  Ingrids och Georgs ”inutiröster” tar stor plats och ger romanen djup och mörker. De är så unga, osäkra och vill så förtvivlat gärna bli älskade och sedda. Romanen är mörkare än jag kanske trodde, tänker att kanske det beror på att ”kärlekshistorien” dem emellan tar fasta på realismen, inte på romantiken.

Tyckte mycket om boken, skänker många tankar och växer efter avslutad läsning. Det var en annan tid 1959, hur man behandlade barnen är det som kanske gör mig mest bestört, Ingrid som ju faktiskt är lärare varför skuldbelägger hon sonen som hon gör? Kanske minns jag när min mormor förmanade mig på liknade sätt? 1959 är utan tvekan en lysande bokcirkelbok, finns massor att prata och ha olika åsikt om. Är den första romanen i en serie som jag ser framemot att följa.

Utgiven på Norstedts 2022.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.