Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Om sängbordsböcker

I tisdags fick ni möta vår panel och de berättade för er om vad som låg på deras sängbord. Vi vet att ni också undrar vad som ligger på våra sängbord och nu ska vi inte hålla er på sträckbänken längre.

Maggan: Ovanligt nog läser jag två böcker på raken av samma författare. Avslutade Kjell Westös alldeles nya roman Den svavelgula himlen förra veckan. Vid ett författarsamtal på Akademibokhandeln i lördags avslöjade Kjell Westö att boken med titeln  Drömmaren vid Smedsplan, som hans berättarjag skriver och debuterar med i romanen, av minnesgoda läsare kan identifieras som Westös egen debutbok Drakarna över Helsingfors från 1996. Jag har läst många Westö men inte just den. Då boken fanns som e-bok på Storytel var det oemotståndligt, jag bara måste läsa. På mitt nattduksbord ligger således Drakarna över Helsingfors av Kjell Westö.

Ann-Sofie: Jag är ingen sängläsare av rang. När jag går och lägger mig på kvällen somnar jag som regel omedelbart. Ska jag läsa måste det ske på andra platser eller tidpunkter. Mina pågående böcker ligger därför aldrig bredvid sängen. Jag hittar till exempel Under odjurspälsen (Klara Krantz) på köksbordet, Den svavelgula himlen (Kjell Westö) på vardagsrumsbordet och Här är jag (Jonathan Safran Foer) på skrivbordet.

Men jag har en riktigt snygg bokhylla bredvid sängen där jag förvarar böcker. Bara inte dem jag läser just nu! Det är en 50-talsbjörk med intarsia, väldigt stökig och dammig. För alla våran skull får ni därför bara se en detaljbild.

Publicerat

Är jyckar den nya ”lilla svarta” inom skönlitteraturen?

Norton Kierkegaard tillsammans med sin husse

Jag tycker mig märka att hundporträtten i den moderna skönlitterära romanen blivit mer djuplodande och insiktsfulla. Ett utmärkt exempel är Benny i John Ajvide Lindqvist skräckroman Himmelstrand. Ett antal husvagnar förflyttas tillsammans med sina boende till en evigt solig plats som ekar av Peter Himmelstrand-låtar dagen i ända. Förvisso finns det även en katt bland husvagnarna men Benny förblir min vovve och favorit.

I Operamopsen finns Malcolm, en äldre mops med en traumatisk valpupplevelse bakom sig. Om ni klickar på boktiteln i föregående mening kan ni läsa mer om den sympatiske Malcolms liv på Östermalm i Stockholm.

Alma-pristagaren, Meg Rosoff skriver om hundarna Sissy och Dante i romanen Jonathan bortom all kontroll. Första meningen lyder ”En dag när Jonathan kom hem upptäckta han att hundarna pratade om honom”. En roman som sätter ord på varför hunden är  människans bästa vän. Även här kan ni klicka på titeln och läsa mer.

Håkan Nesser tag steget fullt ut och låter sin hädangångne rhodesian ridgeback berätta i Nortons filosofiska memoarer. Jag älskade Nortons humoristiskt lakoniska berättarstil och dånade nästan när en fellow bokälskare avslöjade att hon träffat Norton medan han ännu var i livet. Själv har jag bara träffat Håkan Nesser. I en artikel i DN berättar Nesser om Norton och hans stoiska lugn. Nesser berättar också att han tror att man kan dela in hästar i två grupper, introverta och extroverta. Kanske djuplodande hästporträtt snart är det nya svarta i skönlitteraturen?

Med vänlig hälsning
The crazy dog lady

Publicerat

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Orden kryper ur sidorna och in under min hud. När jag efter drygt 700 sidor lägger ner boken är jag fullkomligt dränerad på känslor. ”Ett litet liv” är en av de mest uppslukande romaner jag någonsin läst. Jag har förstått, via mitt flöde på sociala medier, att många delar denna upplevelse.

Kort sagt handlar det om Jude och hans vänner Malcolm, JB och Willem. De träffas på collage och förblir nära varandra när de efter avslutade studier bosätter sig i New York. Jude är svårt skadeskjuten både fysiskt och psykiskt, hur illa det egentligen är döljer han nogsamt för sin omgivning. Läsaren vet förvisso inte allt, men betydligt mer än hans vänner.

Läsningen fullkomligt kramar skiten ur mig. Visst finns det mängder att ifrågasätta, men det blir liksom inte av. Judes liv, hans öde överskuggar allt. Jag kan inte värja sig. Texten är lång, detaljrik och omständlig och borde därför ibland kunna vara tråkig. Men nej, den flödande ordrikedomen sköljer över mig och jag kan inte värja sig mot känslostormarna som den framkallar.

Jag antar att det är så här stor litteratur fungerar. Det finns ingenting att fundera över, berättelsen har tagit över.

Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2016. Översättning av Niclas Nilsson. Ett litet liv är nominerad till Årets bok 2017.

Publicerat

We are back!

Sommaren är långt ifrån över. Över bokmässan allraminst! Men en lista över sommarens företeelser – hittills – passar väl nu när bloggen lämnar sin semester.

Vi listar sommarens:

bästa:
Ann-Sofie: Hilma,en roman om gåtan Hilma af Klint. En rusig kommentar om boken kommer framledes. På andraplatsen kommer Jag vet allt det här av Annika Paldanius.
Maggan: If I knew you were going to be this beautiful I never would have let you go av Judy Chircurel. Jodå, titeln består av 16 ord sammanlagt, fast en om möjligt ännu bättre bok är Ett litet liv, se vidare under tjockis.

tjockis:
Ann-Sofie: Pågår fortfarande. Här är jag av Jonathan Safran Foer
Maggan: Ett litet liv av Hanya Yanagihara, kommer att ta lång tid att återhämta sig från denna uppslukande läsning.

läsplats:
Ann-Sofie: Solstolen, alltid solstolen.
Maggan: Har läst mycket på balkongen uthälld i min fat boy, (en jättestor saccosäck).

TV-serie:
Ann-Sofie: Det får väl bli Cowboykåken. Jag är galet svag för människor som bygger sina egna (timmer)hus.
Maggan:  Tredje säsongen av Fargo, innehåller ett makalöst raffinerat porträtt av en skurk med dåliga tänder. ( Man behöver inte ha sett de två tidigare säsongerna utan kan hoppa på trean direkt, hint hint)

finaste bokomslag:
Ann-Sofie: Tjat, tjat men Hilma tar priset här också.
Maggan: Se på mig! En biografi över Zarah Leander av Beata Arnborg.

feelgood:
Ann-Sofie: Mat och kärlek i Minnesota. Oväntat intressant om kocken Eva. En rad berättelser om och av andra människor, men där Eva har en roll.
Maggan: Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser.

read on location:
Ann-Sofie: Trädens hemliga liv på landet. Har en annan syn på björkarna nu.
Maggan: Fyra dagar i Kabul av Anna Tell, utspelas även på Kungsholmen i Stockholm. Lyssnade till boken under en tunnelbaneresa under ön. ( Kungsholmen alltså).

bok som aldrig blev läst:
Ann-Sofie: The lonely city. Såg att finns översatt och heter då Den ensamma staden : om konst, ensamhet och överlevnad Men som sagt, sommaren är sannerligen inte över.
Maggan: Stad i brand av Garth Risk Hallberg, vill så gärna läsa men kommer inte att hinna innan lånet på biblioteket går ut.

ljudbok:
Ann-Sofie: De polyglotta älskarna. Jag lyssnar sådär mycket. Det har ju visat sig att jag kan läsa och sticka samtidigt, liksom och det är ju det bästa.
Maggan: Hågkomster ur ett dåligt minne av Monica Zetterlund och Tom Alandh. Monica läser själv den personliga texten och det hörs att orden är hennes egna.

var så trist att jag inte orkade läsa ut:
Ann-Sofie: Nej, jag har läst ut ALLA böcker.
Maggan: Blicken,pilen, filen av Dorthe Nors. Fast jag måste kanske ta upp den igen. Den finns som läsförslag i en av mina bokcirklar.