Kategori: Nyheter och kommentarer

Publicerat

Hörde vi ett hurra? Dags för bokmässan!

Ann-Sofie: Min 19:e mässa på raken. Tecken på jag blir äldre och klokare. Första året: mässkatalogen i ett fast handgrepp och många seminarier inringade. Ledordet var nytta och det var tunga föreläsningar. Å andra sidan var det drinken Mette-Marit uppe i Heaven 23. Jag har nog några goda idéer i år också, som att lyssna till utländska författarna. Men vis av erfarenheten (igen: äldre och klokare) vet jag att det brukar bli annorlunda när man är på plats. Man träffar någon som ska lyssna på det och det och så hänger man med.

Maggan: Jag hoppas på att få lyssna till Patrik Svensson som skrivit Ålevangeliet. Började på boken idag och slukade halva direkt. Vilken makalös text! Redan innan har jag kryssat för Han Kang, Audur Ava Olafsdottir, Tessa Hadley och Tayari Jones. Det finns ett seminarium som heter Ljudboken under lupp som jag ska försöka gå på, ljudböcker har ju varit min passion under fler år än Ann-Sofie bevistat bokmässan.

Ann-Sofie. Ja! Direkt när du säger Ålevangeliet känner jag ju att den författaren vill jag ju se! I övrigt hoppas jag också på mycket kaffe och muffins i montrarna. Och en pall att sjunka ner på. Och en och annan fin kasse. Och träffa många trevliga människor.

Maggan: Finns ju alltid många trevliga människor på mässan, ska bli jättehärligt att träffa många av våra bokbloggarkolleger! Så får man ju alltid syn på en massa författare som minglar runt eller åker hiss. Förra året träffade jag Suzanne Brögger i hissen flera gånger. Jag åkte också hiss med Jessica Gedin och hennes mamma Lena Friis Gedin som översatt Harry Potter- böckerna.

Ann-Sofie: Åh ja, det är trevligt att träffa alla! Och när det gäller författaridolerna är det är så fint att antingen låtsas att man minglar med författaridolerna eller också bli starstrucked. Apropå det kommer Ulf L att signera sin Vardagar 2.

Maggan: Vad jag ser framemot mest är det seminarium eller montersamtal som jag bara råkar hamna på och som visar sig vara helt fantastiskt! Blir alltid en eller kanske flera helt oförutsedda bokmässejuveler.

Ann-Sofie: Hurra för det!

Publicerat

Memory lane: Septemberläsning

September 2012 läser jag Alltings början av Karolina Ramqvist och skriver

”Karolina Ramqvist skriver oerhört bra. Det kyligt berättande skapar inte distans utan realism. Mitt i prick. Exakthet. Jag vill läsa mer om Saga. Hon som är så betraktande och samtidigt blasé. Hon som också är så smart och distanserad och modig. Inga raka spår. Men framåt.”

Den betraktande kvinnan, smart distanserad och modig. Kommer hon i Björnkvinnan? Jag ser så fram emot att läsa. September 2013 läser jag Josefin Holmström Antarktis och skriver

”Kort och gott. Den här romanen har allt det bästa en roman kan ha. Isen. Det äventyrliga och historiska uppdraget. Språket. När berättelsen om Scott och Amundsen glider från något dokumentärt in i samtalen med Gertrude är det så snyggt att jag faktiskt läser om meningarna gång på gång. Någon gång kom det en älskling som kanske borde stannat kvar i pennan men det är så är otroligt lätt att överse med det.”

Efter det har jag läst många böcker om is. Men ingen bok av Josefin Holmström. September 2014 läser jag Stora makters uppgång och fall av Tom Rachman och skriver

”Jag tänker mig Rachmans arbetsrum när han skrev den här boken – mängder av lappar och tidslinjer. Hur lyckas han hålla allt på plats? Kanske berättar han det i helgen när han besöker Bokmässan. Jag ska i alla fall höra efter.”

Men hörde jag efter? Jag kan i alla fall inte dra mig till minnes att jag fått klarhet i arbetsrummet. Det är fortfarande en intressant fråga. Och än mer intressant är om Rachmans nya, The Italian Teacher, kommer översättas på svenska.
September 2015 läser jag Arktisk sommar om EM Forster och skriver

”Damon Galgut följer Forsters biografiska linje väl och har sannerligen gjort sin research. Det kunde ha blivit ett för biografiskt förhållningssätt, men där hamnar Galgut inte. Han gestaltar såväl Forster som hans vänner och älskade på ett nära och inkännande vis. ”

Damon Galgut, vad hände sen? Ingen roman efter den här.
September 2016 läser jag en originell roman om Paris, Vid foten av Montmartre av Britta Röstlund

”I de här delarna av romanen får jag Murakami-vibbar när jag läser. Det är oförutsägbart och det som händer förvånar mig hela tiden. Språket är återhållsamt och välformulerat. I Mancebos berättelse är det mer hur ska jag säga, färgstarkt och mustigt både i språk och berättarstil.”

Är det då inte fascinerande att Röstlunds senaste som kom i mars har gått mig förbi?
September 2017 läser jag Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint av Anna Laestadius Larsson.

”Ja ni, sammantaget är det här en av de bättre böckerna jag har läst på länge. Och Hilma af Klint fortsätter att fascinera.”

Och avslutningsvis, förra årets septemberläsning var The Art of Not Breathing av Sarah Alexander.

”Jag läslyssnar till boken och inläsningen av Colleen Prendergast bidrar starkt till min hur bra jag tycker om den här boken. Med sin skotska accent fångar hon in mig totalt i berättelsen. Och allt får mig att prova hålla andan. Om än för bara en minut.”

Bloggen ändrade jag om och om igen, minns jag. Inte på grund av det jag skrev om boken, den gillade jag. Nej, jag skrev om hur man kunde träna sig att hålla andan länge under vattnet, under överinseende av annan person. Och tänkte att det fanns galningar bland er bloggläsare som skulle testa och sen skulle folk dö andningsdödar och allt skulle falla tillbaka på mig. Ja, ni ser. Lite storhetsvansinnesångest.

Med det sätter jag stopp för Memory Lane-promenaden.

Publicerat

Frukostintervju med Set Mattsson

Fotograf: Kim Ekvall

Vi har läst hans fantastiska historiska kriminalromaner och njutit i fulla drag. Skildringarna av Malmö och det samhälle som rådde i Sverige under 40 och 50-talen är både välskrivna, välresearchade och spännande. Vi var förstås tvungna att utforska hans frukostvanor.

God morgon Set, vad äter du till frukost?
Jag har som rutin att skriva någon timme före frukost som oftast består av ett glas juice, två koppar kaffe med varm mjölk och några smörgåsar med vad som finns i kylen till pålägg. Brödet får gärna vara grovt som ibland är hembakat, men det är långt ifrån alltid.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningar har följt med mig sedan jag var liten och det är en vana som sitter i. Under några år efter det att jag flyttat hemifrån, sparade jag in på tidningen, men nu är den ett absolut måste. Om den inte ligger i brevlådan när jag hämtar den kan den förstöra en hel dag. Att läsa på platta tror jag aldrig att jag kommer att vänja mig vid.
 
En bra morgonroman, vad kan det vara?
En bra morgonroman är väl en roman som är bra alla tider på dygnet. Men vad som gör en roman bra, skiftar. Ibland kan det vara karaktärerna som fångar mig, andra gånger är det tiden och miljön som skildras. Men det krävs mer än en spännande handling och med åren har jag också blivit allt mer kritiskt vad det gäller språket. Klumpigt formulerade meningar eller en stolpig dialog, som mest påminner om högläsning ur en telefonkatalog, får mig att lägga boken åt sidan oavsett hur spännande den än är.

Vad läser du just nu?
För tillfället läser jag ”The one from the other” av den brittiske kriminalförfattaren Philip Kerr som tyvärr gick bort för några år sedan. Hans stil jämförs av många kritiker med Raymond Chandlers hårdkokta romaner. Det som gör Kerrs romaner intressanta i mina ögon är att de utspelar sig i Tyskland före, under och efter andra världskriget. Förutom att vara spännande, ger de också en trovärdig skildring av den tiden. Tre av hans romaner är översatta till svenska och är värda att kolla upp.
 
Tack för tipset har hittat första delen av Berlin noir på Storytel. Vad använder du som bokmärke? Vissa bokaffärer skickar med bokmärken med reklam och de duger bra för mig. Hundöron är förbjudna.
 
En viktig boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Det råder ingen ordning alls, utan det är närmast kaos. Jag försöker visserligen ha böcker av samme författare placerade tillsammans i hyllorna, men det går så där. Problemet är att jag och min fru har för många böcker i förhållande till utrymmet och i våra hyllor ligger böcker travade på både längden och tvären.

Huller om buller-metoden precis som jag! Vad skriver du på just nu?
Min senaste roman om Douglas Palm, ”Ett hemligt liv”, släpptes i början av augusti, men jag har redan påbörjat arbetet med den avslutande delen i en trilogi som utspelar sig under femtiotalet.Jag har förhoppningar om att även skriva en trilogi om sextiotalet, men det ligger några år framåt i tiden. En bok i tager är vad som gäller för mig.

Låter spännande med 60-tal i Malmö, inte minst för att jag bodde hos min mormor vid Triangeln under denna tidsperiod. Tack snälla för intervjun!

Länk till Set Mattssons förlag Historiska Media här, länk till våra recensioner här och här.

Publicerat

Bokhösten är här – men sommaren är fan inte slut

Nu menar ju jag, Ann-Sofie, att sommaren pågår fram till bokmässan i slutet av september, men okej, låt oss prata om sommarläsningen redan nu. Maggan, läser du mer under sommaren eller lika mycket som vanligt?

Maggan: Läser nog mer, bara för att tiden finns. Gillar ju att bada och hänga vid Mälaren och där läser jag som bäst.

Ann-Sofie. Jag tror att jag läser lite mindre på sommaren faktiskt. Det är caféer som ska fikas på, släktingar som ska pratas med, utsikter som ska tittas på. Några titlar har det ändå blivit, som de här två väldigt intressanta:

Strålgångar av Charlotte Qvant som handlar om samma sak på ett vis, att vara människa. En gammal kvinna, hennes erfarenheter, hennes relation till brodern. Så poetisk och vackert skriven och

Osebol av Marit Kapla. Här har författaren samlat röster från nästan hela Osebol och det blir en så mångfacetterad bild av en liten avfolkad bygd och att vara människa. Jag lyssnade då och då på en inläsning av författaren själv och det gav ännu en dimension till en fascinerande bok.

Maggan: Två romaner som låg bortvalda i min hög ett tag, men som överraskade rejält!

Cold case: Försvunnen av Tina Frennstedt är nominerad till Crime time award för Årets deckardebut och det är fantastiskt välförtjänt. Hon förenar sorgen hos de efterlevande i ett ouppklararat brott med rena actionscener, bla en på Sturups flygplats.

Om allt vore annorlunda av Sanna Mac Donald handlar skildrar två kärlekshistorier, varav en utspelas 1937 och handlar om en omöjlig kärlek mellan två pojkar. Sorgset och gripande.

Vad har ni läst under sommaren?