I självbiografiernas spår – brunchträff idag med memoartema

Vad är en memoar? Vad är en biografi? Diskussionerna gick varma idag till smakerna av chilikycklingröra, chevrekräm och torkade rödbetor på Långbro värdshus brunch. Det var Breakfast Book Clubs tredje arrangerade brunchträff och temat var memoarer och biografier. Vi hade alla läst, eller åtminstone haft ambitionen att läsa. Marilyn Monroes Fragment och Nina Hagens Bekännelser. Den senare kommer separat recension av i ett senare blogginlägg.

Marilyn Monroes Fragment är en samling av Monroes egna anteckningar, telefonklotter, dagboksblad, dikter, fotografier och andra personliga dokument som legat samlat i en låda på någon vind i en massa år men nu har getts ut som bok. Vi enades om att det nog var ungefär sånt som Marilyn hade lagt ut själv på sin facebooksida, om hon nu hade levt så hon kunde ha haft facebook men att det inte kändes riktigt okej eftersom hon nu själv inte fått vara med och bestämma vad som skulle läggas ut. Om man spånar vidare skulle man kunna påstå att biografier och memoarer idag skrivs hela tiden i de sociala medierna. Mina alla statusuppdateringar på facebook kan med ett par klick konverteras till wordformat och ätt enkelt omsättas till en bok om jag skulle vilja, men blir det en biografi för det? På sätt och vis. Jag hade med mig Linda Skugges utgivna dagböcker från 91-93 och vi enades om att det är en slags biografi, liksom andra dagböcker utgivna av olika författare.

Hur som, så rekommenderas att läsa Monroes Fragment i anslutning till någon annan biografi om henne, förslagsvis Joyce Carol Oates fiktiva biografi Blonde. Här har till exempel Bokmania recenserat Fragment och Blonde.

Lotten var på plats och passade på att tipsa om sin favorit i genren sportbiografier. Förutom Patrik Sjöbergs nyutkomna Det du inte såg (skriven tillsammans med Mattias Lutteman) så ville hon framhålla Ricky Bruch egenutgivna självbiografi Gladiatorns kam. En bok som hon lånade om och lånade om på biblioteket och som hon tillslut kopierade favoritsidor ur eftersom den inte finns att köpa längre. Biografin som getts ut på eget förlag är taffligt skriven och redigerad. Fetstil, kursivt, vokaler och gemener blandas i en salig röra men tydligen trollbinds man ändå av hans sätt att berätta och skriva om sitt liv.

Jag tipsade om min favorit Hågkomster från ett dåligt minne, en biografi om Monica Z som hon skrivit tillsammans med Tom Alandh. Det är en bok om en trasig kvinna som lever livet från dag till dag utan att tänka på ansvar och konsekvenser av sitt handlande. Mellan raderna kan man läsa om spriten som hennes bästa vän och boken blir väldigt bra eftersom den inte är en uppgörelse utan ett ärligt och talande porträtt. Vi nämnde många biografier just om älskade artister som inte var så himla mysiga som personer bakom fasaden, Monica Z, Cornelis, Beppe Wolgers med flera.

Övriga biografier som nämndes var:

Boy George – Take it like a man
Magdalena Graaf – Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig
Inga Tidblad – Då och nu
Frank Zappa – The real Frank Zappa Book
Mimi Pollak – Teaterlek
Barbro Svensson och Anna Wahlgren – Lill-Babs ”hon är jag”
Michael Palin – Diaries: 1969-1979
Agneta Ekman Wrangel – Hallon och torr champagne
Sven Lindberg och Elisabeth Sörenson – Sven Lindberg
Karl Gerhard – Med mitt goda minne
Jarl Kulle – Jag Kulle
Cynthia Lennon – John
Patti Smith – Just kids
Klas Gustafsson – Ett bluesliv (om Cornelis)
Klas Gustafsson – Bebbe (om Bebbe Wolgers)
Viktor Frankl – Livet måste ha mening
Benjamin Franklin – Självbiografi/Benjamin Franklin

Avslutningsvis. En biografi som är svår att låta bli att nämna nu för den är så aktuell med den efterföljande mediedebatten är ju Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, där hon nu i efterhand ger sig på sin förläggare och anklagar honom och menar att han aldrig borde ha gett ut boken eftersom hon är psykiskt sjuk. Gjorde förläggaren rätt eller fel? Vad tycker du? Och om någon skulle vilja skriva din biografi, vem skulle du vilja gjorde det?

6 svar på ”I självbiografiernas spår – brunchträff idag med memoartema”

  1. Det är inte ett svar på dina frågor utan bara lite kommentarer. Jag har läst Beppes egna memoarer som kom ut i tre delar för c:a 30 år sen men som inte blev kompletta utan bara hann skildra olika tider i hans liv. Skrivna med samma värme som han utstrålade i TV-rutan. Men jag förstår att jag också måste läsa Klas Gustafssons bok, som uppenbarligen tar upp mer dolda sidor av honom. Monica Z:s memoarer är som du skriver ärliga och öppna. Andra däremot kan vara sanna men inte ge hela sanningen. Ett gott exempel på det tycker jag att Lill-Babs memoarer är. Hon lägger sig vinn om att framstå så pryd och närmast moralisk i boken men mellan raderna dyker en annan bild av henne upp. En mängd skämt och incidenter handlar alla om sex, samtidigt som hon som sagt vill framstå som om allt sådant vore henne främmande.

  2. Angående Ann Heberleins bok. Jag tycker att Heberlein är fantastisk och hennes böcker likaså. I helgens DN fick förläggaren försvara sig och jag tyckte att hans svar var bra. Jag tyckte han gjorde rätt. Boken ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” är oerhört utelämnande, men vilken skillnad boken har gjort. För många. En viktig bok!

  3. Är det bara jag eller har det inte kommit rätt mycket fler biografier de senaste året/åren än tidigare? KÄnns som biografier har blivit trendigt igen, kanske mycket pga av alla böcker som är uppgörelser med barndom/föräldrar mm. jag tänker naturligtvis ex på Min kamp och Linderbrogs Mig äger ingen. jag har själv läst fler biografier det senaste året än jag gjort på säkert 10 år dessförinnan. fast det kan ju vara jag som kommit i biografi-åldern också förstås..

  4. Pingback: Bekännelser

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *