En annan saga från Paris

Vi bor så lagom långt till och från allting. Trädgårdar och Seine och små gator och trevliga bistroer och det är enkelt och lätt att vandra omkring. Mina egna kartor ligger kvar i fickan och i kroppen vet jag hur gatorna svänger och var jag är i förhållande till allting.

I Marais går jag vilse. Höger-höger borde bli vänster-vänster när man går tillbaka. Inte i Paris. Vid rue de Rosiers hamnar jag i ett litet stim av judiska barn som hämtas från skolan i bilar. Jag står blixtstilla för att inte fastna i deras ryggsäckar och lika snabbt som de kom ut på gatan är de borta. Lunchen äts på Temps des Cerises (31 Rue de la Cerisaie) och det är trångt, franskt och mycket gott. Luncher med rödvin till och Crème Brulée efteråt är de bästa luncherna.

hostI Luxembourgträdgården är det höst. Med färgrika blad och värme från solen. Vi sitter vid fontänen och ett blad singlar ner i min bok. Känns…poetiskt! Det är Kodnamn Verity jag läser och faktum är att denna omtyckta och välrenommerade roman är en bok jag kämpar med. Jag tycker den är rörig och jag blir inte alls så engagerad och tagen som jag hade hoppats.  Vi ska diskutera den på bokfrukosten och kanske växer den då.

Den som kommer till undsättning är Jonathan Tropper och Fördelarna med en kollaps. Det måste vara hans hittills bästa. Han skriver med ett sådant flyt att jag knappt märker att jag läser. Silver är en ex-rockstar med en enda hit. Med storhetsvansinne efter den i bagaget lyckades han sumpa sitt äktenskap och sitter nu vid poolen på ett lägenhetshotell med några andra sargade polare. Då dyker den artonåriga dottern upp och meddelar att hon är gravid – hjälp mig! Och det vill Silver förstås göra, han VILL ju vara en bra pappa men sen kom det där med den akuta hjärtsjukdomen. Och stroken som gör att han säger vad han tänker. Är det inte lika bra att dö?

Troppers styrka är att skriva om familjer och relationer så att man så gott som sitter med vid middagsbordet och deltar. Med humor utan haha-flams, med smärta utan sentimentalitet. Det är så bra!

Jag smackar igen boken och tittar mig runt i parken. Hälften av de hundratalet som sitter där läser en bok. Häftigt att se! Jag tror jag ska gå runt och se om jag kan få några boktips.

Fördelarna med en kollaps. Jonathan Tropper. Utgiven 2012. På svenska av Gilla förlag 2013.

8 svar på ”En annan saga från Paris”

  1. Jag köpte Kodnamn Verity på bokmässan och började läsa den för ett tag sedan, men tyckte att den var väldigt rörig så jag har inte läst ut den 🙁

  2. K och jag funderade på om det kanske underlättade at vara lite flygplansnörd? Vi är det båda (även om han som flygingenjör är värre än jag) och ibland kände jag att får helt flygplansointresserade så kan en och annan detalj ha varit ganska ointressant.

    Romanen öppnar sig till fullo i andra delen. Håll ut!

    1. >>Siv. Men flygplanen tyckte jag var ganska roliga. Inte så att jag googlade upp dem, men jag förstod att det var en initierad som skrivit. I övrigt tyckte jag att det var som en lina man var tvungen att hålla hårt i. Släppte man taget (typ lade ifrån sig boken) var allt man läst innan borta.

      1. Jag förstår! Det underlättade nog att jag knappt klarade att släppa den, och hade möjlighet att sträckläsa. Med risk för att framstå som indiskret så kan jag meddela att den t o m följde med in till brusefåtöljen (nej, jag vet att det inte heter så på norsk men jag älskar’t ändå).

  3. bokläsning i Luxembourgträdgården! men så ljuvligt!
    skön känsla att befinna sig på en ytterst härlig plats, Cornwall, och längta till en annan, Paris!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *